Samverkan utanför ordinarie undervisningsgrupper : Makten att segregera och diskriminera elever på gymnasiesärskolan

Sammanfattning: Syftet är att undersöka gymnasiesärskoleelevers möjligheter att undervisas utanför den ordinarie undervisningsgruppen. Detta sker genom intervjuer med skolledare. Erfarenheter har visat att det är skillnad på möjligheter till samverkan beroende på om du är inskriven inom det individuella programmet eller det nationella programmet.    I vår studie har vi valt kvalitativa intervjuer med en hermeneutisk ansats. I hermeneutiken är det en tillgång för forskaren att kunna tolka och förstå genom förförståelse, känslor och intryck. De teoretiska utgångspunkterna är makt, normalitet, avvikelse och stämpling samt integrerings- och inkluderingsbegreppet. Makt finns med i alla relationer och vi ser att eleverna i särskolan ”ligger i händerna” på skolledning och personal som tolkar elevers vilja och välmående, då de inte alltid har förmågan eller makten att uttrycka sin vilja och rättighet.    Resultatet visar att en utbildning för en elev i särskolan kan se väldigt olika ut beroende på i vilken kommun eller skola eleven går. Olikheterna beror bl.a. på fysisk organisation, särskolekultur och människosyn. Skolledare som är nya på sin tjänst är mer kritiska till särskolans verksamhet och de har viljan att utveckla samverkan. Det framkommer att det framförallt har varit, men fortfarande är stora barriärer mellan det individuella programmet och det nationella programmet på gymnasiesärskolan. Den fysiska organisationen är ett hinder. Det individuella programmet är oftare fysiskt segregerat än det nationella programmet. Flertalet skolledare såg att elever i gråzonen mellan två program var problematiskt och att placeringar ofta gick på slentrian. Här kan rättviseperspektivet och likvärdigheten ifrågasättas då eleverna i gymnasiesärskolan får fler möjligheter till samverkan om de går det nationella programmet än om de går det individuella programmet. Här sker diskriminering inom gymnasiesärskolan.