Dom som vet bäst - En kvantitativ studie om HR-anställdas upplevelse av de framtida kompetensbehoven inom HR-området

Sammanfattning: Denna uppsats undersöker HR-anställdas upplevelse av de framtida kompetensbehoven inom HR-området. Studiens syfte är att identifiera vilka HR-kompetenser som HR-anställda anser mest nödvändiga, både i dagsläget och om fem år. För att besvara studiens syfte formulerades två frågeställningar som var för sig behandlade nödvändigheten av HR-kompetenserna i dagsläget respektive om fem år. Studiepopulationen var HR-anställda och för att möjliggöra generaliseringar för urvalsgruppen användes en kvantitativ metod i form av enkäter. För att synliggöra respondenternas åsikter kring HR-kompetenserna fick studiens deltagare rangordna de sju angivna HR-kompetenserna utifrån vilken de ansåg mest nödvändig. Vidare användes kvalitativa inslag i studien i form av fritextfrågor, där respondenterna i studien fick möjlighet att utveckla och motivera sina svar. Studien utgår ifrån ett teoretiskt ramverk där Conner & Ulrichs modell gällande de fyra HR-rollerna används för att ge en ökad förståelse för HR-anställdas roll. Vidare gjordes ett urval av sju HR-kompetenser som studien utgår från. Detta urval baseras på en litteraturgenomgång där de mest förekommande HR-kompetenserna valdes ut. Bourdieus Theory of practice används för att få en fördjupad förståelse för hur respondenternas erfarenhet inom HR-området påverkar deras ställningstagande samt värdering av HR-kompetenserna. Studiens resultat visade på en samstämmighet kring respondenternas generella uppfattning om den mest nödvändiga kompetensen, både i dagsläget och om fem år, där personlig trovärdighet rankades högst. Vidare visade studiens resultat att totalt sett rangordnades kompetenserna i dagsläget enligt följande ordning, från mest nödvändig till minst nödvändig: Personlig trovärdighet, Organisationsförmåga, Strategisk förmåga, Affärsförståelse, Förändringsledning, Talang management och Teknologisk kunskap. Gällande kompetensbehovet om fem år visade studiens resultat på följande rangordning, från mest nödvändig till minst nödvändig: Personlig trovärdighet, Affärsförståelse, Talang management, Strategisk förmåga, Förändringsledning, Organisationsförmåga och Teknologisk kunskap. Skillnader mellan rangordning för kompetensbehoven i dagsläget respektive kompetensbehoven om fem år förklaras delvis av olikheter i uppbyggnaden av frågorna. Frågan om kompetensbehoven i dagsläget syftar till respondentens nuvarande yrkesroll medan frågan om kompetensbehoven om fem år syftar till ett behov för HR-anställda generellt. En slutsats av studien var att personlig trovärdighet rankades som mest nödvändigast i både dagsläget och om fem år, således bör kompetensen arbetas aktivt med av HR-anställda och organisationer bör skapa goda förutsättningar för dem. En annan slutsats var att trots att kompetenserna rankades olika högt, betyder det inte att de lägre rankade inte är nödvändiga alls för HR-anställda utan bara mindre relevanta. Vi drog vidare slutsatsen om vikten av att fråga de HR-anställda om deras åsikt gällande kompetenserna, då de verkar i området på daglig basis och därmed kan komma med relevant insyn.