Kan djup hjärnstimulering utgöra en effektiv behandling hos behandlingsresistenta personer med tvångssyndrom?

Sammanfattning: Tvångssyndrom eller obsessive-compulsive disorder (OCD) är en kronisk sjukdom vilket präglas av tvångstankar och tvångshandlingar som baseras på ångest. Tvångssyndrom är en produkt av abnormiteter i kortiko-striato-talamo-kortikala (CSTC)-kretsar vilket är associerat med förändring av transmittorsubstanserna serotonin, dopamin, glutamat och γ-aminosmörsyra. Förändringar bland dessa transmittorsubstanser gör att en del substanser får en överaktivitet medan hos andra sker den en drastisk minskning. Det i sin tur leder till hjärnans kapacitet att hantera impulsiva handlingar samt tankar. Tvångstankar är ett återkommande fenomen vilket skapar ofrivilliga tankar och bilder i huvudet, som i sin tur leder till tvångshandlingar och impulser för att lätta på dessa tvångstankar. Tvångssyndrom väcker mycket obehagliga känslor hos individen vilket kan avspegla sig i ångest, äckel, skam eller annat obehag. De flesta patienter som diagnostiserats med tvångssyndrom erbjuds behandling vilket i många fall leder till symptomlindring, mediciner används tillsammans med annan behandling så som kognitiv beteendeterapi. Dock drabbas ungefär 10% av individer med tvångssyndrom av så kallade terapiresistenta symptom vilket betyder att vanlig farmakologisk behandling i samverkan med terapi inte ger någon symptomlindring. På senare tid har det dykt upp djup hjärnstimulering eller deep brain stimulation (DBS) som en alternativ och möjlig behandling för behandlingsresistent tvångssyndrom.  Det specifika syftet med denna litteraturstudie är att undersöka om djup hjärnstimulering är en bra behandlingsmetod för personer behandlingsresistent tvångssyndrom. Av de sex utvalda artiklarna i denna studie konstaterades det att det finns en positiv inverkan på behandlingsresistent tvångssyndrom hos de personer som fått DBS. Artikel 1 studerade området kring gränssnittet mellan BNST/NAcc, Artikel 2 studerade den främ- re delen av Capsula interna, Artikel 3 studerade Capsula interna och nucleus accumbens, Artikel 4 undersökte DBS påverkar PPI, Artikel 5 kollade på den ventrala främre extremiteten av Capsula interna och ventrala striatum och artikel 6 undersökte djup hjärnstimulering som ett sista behandlingsalternativ till kapsulotomi vid behandlingsrefraktär tvångssyndrom Alla artiklar visade på förbättring hos de individer som medverkat i de respektive studierna. Det påvisades stora förändringar hos vissa medan andra hade en mindre påverkan, dock var alla positiva till de förändringar som djup hjänstimulering bidragit till. Samtliga visade på en minskning i Y-BOCS under samt efter behandling. Kunskapen om djup hjänstimulering kring behandlingsresistent tvångssyndrom är idag begränsad, det gör att resultaten i sin tur inte ger en större generell bild om det fungerar eller inte. För att kunna ge en så bra och effektiv behandling som möjligt behövs det mer forskning på området.