Bestar, vildar och banditer. Om känslor i Apuleius Metamorphoses

Sammanfattning: Folksägen har haft en djup kulturell betydelse under mänsklighetens historia. Som en form av muntligt och litterärt historieberättande som användes för att presentera olika typer av kunskap och förmedla livsläxor till människor som lever i olika kulturer som ständigt utvecklas. Syftet med denna undersökning är att utifrån verket Metamorphoses av Apuleius göra en undersökning av hur känslor så som skräck och rädsla presenteras i mötet mellan romare och banditer samt djur under slutet av det första århundradet e.Kr. Metoden som kommer att användas är en form av närläsning utav texten Metamorphoses. Utöver denna metod så kommer undersökningen utgå från den så kallade medlande skolan inom forskningen av känslor i ett historiskt perspektiv. Medlande skolans perspektiv är att det finns vissa kulturella aspekter som går att medan att inte bortse från att det finns vissa biologiska komponenter till vad som utgör känslor som psykologer anser är den primära aspekten i känslor.  Undersökningen kommer fram till att romare hade en öppen rädsla för banditer och djur som hade kulturella kopplingar till även natten. Skillnader i hur de agerade kunde skilja sig åt mellan grupperingar vilket tyder på att det inte fanns en universell ideal om hur en romare skulle bemöta denna rädsla.