Utvecklingsmöjligheter i krishantering : En kvalitativ intervjustudie om Västmanlands kommuners åsikter om ett nytt lagförslag angående extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap

Sammanfattning: Lagen om kommuners och regioners åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap (LEH, SFS 2006:544) är den lag som är till förfogande för kommunal och regional verksamhet vid krishantering. Syftet med studien är att undersöka vilka för- och nackdelar som kommunerna i Västmanlands län ser med LEH med utgångspunkt i Covid-19. Målet är att besvara huruvida det nya lagförslaget som ersätter LEH kan hjälpa till att möta de utvecklingsbehov som kommunerna ser för förbättrad krishantering. I bakgrunden till studien finns en sammanfattad förklaring över kommuner, regioner, länsstyrelser och myndigheters övergripande ansvar, samt en överblick över gemensamma grunder för samverkan vid samhällsstörning. Överskådligt presenteras också LEH och det nya lagförslaget. Teorierna som används är kommunalt självstyre, resiliens, stabilitet, flexibilitet ochflexibilitet under krishantering. Studien använder det insamlade empiriska materialet med stöd av teorierna och är därför inte en teoriprövande studie. Teorin om resiliens diskuteras och knyts an till de fyra riktlinjerna: robusthet, redundans, resursfullhet och rapiditet. Stabilitet, flexibilitet och flexibilitet under krishantering används i anknytning till kommunernas arbetssätt, där vissa kommuner valt att frångå lagen under Covid-19pandemin. Kommunalt självstyre används för att diskutera en eventuell problematisering av inskränkning på kommunalt självstyre vid tillämpning av det nya lagförslaget. Studien baseras på semistrukturerade intervjuer där strategiskt urval i kombination med snöbollsurval applicerats som metod. Ur resultatet framkommer att respondenterna inte anser att lagförslaget tillgodoser de utvecklingsbehov som finns. En del ändringar som tillkommer med förslaget upplevdes dock som positiva av majoriteten av berörda kommuner.Dessutom framkommer en argumentation om att Västmanlands län anser sig ha en stark grundkapacitet och organisatorisk förmåga till följd av skogsbranden 2014