Fredsbevarande utan fred att bevara : Ulf Henricssons och Nordbat 2:s påverkan på Tuzlaområdets aktörer under BA 01 i Bosnien

Sammanfattning: UNPROFOR, den FN-ledda fredsbevarande insatsen i forna Jugoslavien, kan i dag sessom ineffektiv och oändamålsenligt utformad, eller till och med misslyckad, på grundav byråkratiska problem och en ovilja att frångå klassiskt fredsbevarande, vilketförutsätter existerande fred att bevara. Den nordiska insatsstyrkan Nordbat 2, beståendefrämst av svenska förband, och framför allt dess första rotation BA 01, kan i dettasammanhang ses som en anomali. Dess förste chef, Ulf Henricsson, klargjorde genomdoktrinär tillämpning av uppdragsstyrning och kontroversiella tolkningar avinsatsreglerna för konfliktens parter, att Nordbat 2 inte skulle kunna dikteras regler påsamma vis som många andra delar av UNPROFOR. Genom en tolkning av Bourdieusfältteori gjord av Håkan Gunneriusson, ämnad för militära operationer, kartläggs idenna studie Nordbat 2:s ansvarsområde, Tuzlaområdet, under bataljonens förstarotations tid i Bosnien, för att kunna analysera den påverkan Henricsson och BA 01hade på fältet och dess regler. Genom kvalitativ analys av Henricssons memoar samtsärskilda bataljonsdokument och ICTY-protokoll finner denna studie att Henricsson, itillfredsställande enlighet med Gunneriussons checklista, lyckades identifiera fältetsregler, illusio, och i vissa fall lyckades få parterna att överge våldsamma medel medhjälp av morot och piska. När detta av olika skäl var en omöjlighet klargjordeHenricssons personliga inbladning och bataljonens subkultur, att Nordbat 2 måste taspå allvar, och bataljonen lyckades genom okonventionella och aggressiva metoderupptäcka massakern i Stupni Do.