Kartläggning av faktorer för upplevd ilska och självskattad aggression hos klienter på två LVM-institutioner

Sammanfattning: Det huvudsakliga syftet med aktuell studie var att undersöka vilka enskilda faktorer som bidragit mest till upplevd ilska under pågående vårdtid för LVM-klienter på två LVM-institutioner. Samband mellan ilska och aggression samt könsskillnader i fråga om upplevd ilska och självskattade aggressiva karaktärsdrag har även undersökts. Sextio LVM-klienter med jämn könsfördelning undersöktes med ett helstrukturerat frågeformulär och med The Aggression Questionnaire, AQ. Resultaten pekar på att de enskilda faktorer som har bidragit mest till ilska för LVM-klienter är frågor som handlar om att de var tvångsvårdade, upplevde tristess, att kommunikationen mellan personal var bristfällig samt att personalen inte lyssnade på klienten. I fråga om könsskillnader vad gäller upplevd ilska och självskattade aggressiva karaktärsdrag pekade resultaten på stora skillnader, där kvinnorna skattade högre än de manliga klienterna. På övriga skalor skattade kvinnorna även högre, även om dessa skillnader varierade från medelstora för en faktor (interpersonella faktorer), till små för en faktor (autonomi) eller mycket små för övriga faktorer (personalrelaterade, vårdstrukturella, hälsorelaterade, fysisk och verbal aggression). Dessa resultat kontrasterar mot tidigare forskning där männen generellt har beskrivits som mer aggressiva än kvinnorna, i synnerhet vad gäller fysisk aggression. Det framkom även signifikanta samband mellan faktorer som bidrog till upplevd ilska och självskattad aggression. De starkaste sambanden var mellan det aggressiva karaktärsdraget ilska och interpersonella faktorer av ilska, samt mellan skalan verbal aggression och interpersonella faktorer av ilska. Självskattad verbal aggression hade även ett starkt samband med vårdstrukturella faktorer och personalfaktorer av ilska. De faktorer som hade högst samband med fysisk aggression var hälsorelaterade och interpersonella faktorer av ilska. Resultaten implicerar att insatser i fråga om tidig identifiering och kartläggning av ilska och aggressiva karaktärsdrag kan bidra till mer preventivt och möjligen prediktivt arbete, i syfte att reducera institutionella hot- och våldsincidenter. Resultaten diskuteras även med fokus på tidigare forskning, rekommendationer i fråga om bemötande av aggressiva patienter och klienter, samt på konsekvenser av ilska och aggression.