Optimering av dammbindning på Hornsgatan med NORTRIP modellen

Sammanfattning: Populärvetenskaplig sammanfattning Optimering av dammbindning på Hornsgatan med NORTRIP modellen Massan av luftburna partiklar med en diameter mindre än 10 µm (PM10) är en av de tuffaste miljökvalitetsnormerna att uppnå i Sverige. PM10 kommer från flera olika källor, både naturliga som havssalt och sand, samt antropogena som vägslitage, däckslitage, bromsslitage och avgaser. En stor uppkomstkälla till PM10 i luften slitage på grund av dubbdäcksanvändning. Uppvirvlingen är som störst i mars och april efter att snön smält, temperaturen stigit och vägbanan torkat upp. För att minska PM10 halten i luften kan en dammbindande saltlösning med lägre fryspunkt än vatten läggas ut på vägbanan. I Stockholm används saltlösningen CMA (kalciummagnesiumnitrat). Det är en typ av salt med liten påverkan på den urbana miljön. Vintersäsongen 2016–2017 lades CMA ut tre gånger i veckan på några utvalda gator i Stockholm mellan november och maj. En av dessa gator är Hornsgatan, som har undersökts i denna rapport. CMA är dyrt och resurskrävande att lägga ut. För att optimera utläggningen av CMA i Stockholm har spridningsmodellen NORTRIP (non-exhaust road traffic induced particle emissions) använts. Modellen använder meteorologiska data, trafikdata och data rörande saltning, sandning och städning för att räkna ut halten PM10 som spridits till luften. Den här modellen har använts för att testa några olika dammbindande scenarion på Hornsgatan i vilka CMA har lagts ut. Det har också testats, i NORTRIP, om PM10 halten i luften skulle minska genom utläggning av vatten på vägen. Vatten lades endast ut i modellen efter 15 mars med antagandet att temperaturen inte skulle sjunka under 0 °C efter datumet ifråga. De olika scenariona var utformade för att se om det var möjligt att minimera användandet av CMA men ändå hålla nere PM10 halten i luften. Alla scenarion jämfördes med scenariot där varken CMA eller vatten lades ut för att jämföra om PM10 i luften minskade. Ett resultat visade att det var bättre att lägga ut CMA varje dag under dammiga perioder än att sikta in sig på bara de dammigaste dagarna. PM10 i luften 2016 minskade med 4,7% när de 45 dammigaste dagarna behandlades med CMA. Det kan jämföras med en minskning på 6,5% när CMA applicerades under dammiga perioder under samma år. En annan slutsats var att det ger större effekt att lägga ut CMA i mars och april än mellan november och mars. PM10 i luften 2016 minskade med 2,1% om man började lägga ut CMA 1 november som planerat, och med 1,7% om utläggningen började i slutet av februari, när den dammiga säsongen börjar. Det resulterar i att endast en liten minskning av PM10 halten uppnåddes genom att börja behandla vägbanan med CMA den 1 november istället för i slutet av februari. Att börja lägga ut CMA i slutet av februari istället för 1 november skulle minska kostnaderna betydligt för staden. Resultaten visade även att ett tunt lager vatten (0,3 mm) utlagt på vägbanan mellan ordinarie dagar för dammbindning hade en betydande effekt på PM10 halten i luften. Vid vattenutläggning mellan dagarna för CMA utläggning efter 15 mars 2016 minskar PM10 i luften under 2016 med 1,4% utöver vad den skulle minskat med om inget vatten lagts ut. Den här rapporten visar att det är möjligt att optimera utläggningen av CMA på Hornsgatan.