Barnfridsbrottets påverkan på domstolens bedömningar i vårdnad, boende och umgängesfrågor

Sammanfattning: I Sverige har ungefär vart tionde barn någon gång blivit utsatt för att bevittna våld mellan sina föräldrar. Våld i nära relationer och barns bevittnande av familjevåld utgör således ett samhällsproblem. Den 1 juli 2021 infördes en ny straffbestämmelse om barnfridsbrott i 4 kap. 3 § BrB. Barnfridsbrottet innebär att det numera är straffbart att utsätta ett barn för att bevittna våld eller andra övergrepp i nära relation. Syftet med den nya straffbestämmelsen är således att barn som är utsatta för att bevittna våld ska uppmärksammas och ges skydd i större uträckning än som varit fallet tidigare. Av 6 kap. 2 a § andra stycket FB framgår det att domstolen vid dess bedömning av vad som är bäst för barnet i vårdnad, boende och umgängesfrågor, ska fästa särskilt avseende vid risken att barnet far illa. Av paragrafen framgår att ett barn kan fara illa om någon annan i familjen utsätts för övergrepp, dvs. om ett barn bevittnar våld som förekommer inom familjen. Det huvudsakliga syftet med uppsatsen är att undersöka om tanken med barnfridsbrottet är att det ska påverka domstolens bedömningar i vårdnad, boende och umgängesfrågor, samt hur brottet i så fall skulle kunna påverka. Mot bakgrund av att barnfridsbrottet är nytt och att det därav inte finns någon forskning om brottets påverkan på domstolens bedömningar i vårdnad, boende och umgängestvister så har jag utöver den rättsdogmatiska metoden använt mig av kvalitativa intervjuer för att ha möjlighet att uppnå syftet med uppsatsen. Intervjuerna har genomförts med tre domare från tre olika tingsrätter i södra Sverige. Det går inte att med säkerhet säga om tanken med barnfridsbrottet är att det ska påverka domstolens bedömningar i vårdnad, boende och umgängesfrågor. Det finns dock mycket som talar för att tanken med brottet är att det ska påverka. Exempelvis så har Jämställdhetsmyndigheten i en nyligen släppt forskningsrapport nämnt att deras förhoppning med barnfridsbrottet är att det borde leda till att domstolarna i sina bedömningar lägger ett betydligt större fokus på barn som kan ha bevittnat eller upplevt våld, jämfört med hur sällan dessa barns utsatthet beaktas i kartläggningen som myndigheten genomfört. Vidare indikerar den tingsrättspraxis som finns på att en förälder kan anses olämplig som vårdnadshavare om den vid domstolens avgörande är dömd för barnfridsbrott. Vissa av respondenterna som intervjuades var även av uppfattningen att barnfridsbrottet skulle kunna påverka domstolens riskbedömning, samt helhetsbedömning av barnets bästa.