Planera för social hållbarhet : En studie om tre olika utformningar av verktyg för att tillämpa social hållbarhet i planeringen

Sammanfattning: Den fysiska planeringen beskrivs som en viktig beståndsdel för att skapa social hållbarhet. Det finns däremot flertalet hinder som begränsar implementeringen av social hållbarhet i planeringen. Social hållbarhet är ett relativt outforskat begrepp som till skillnad från den ekonomiska och den ekologiska dimensionen av hållbarhet fått mindre uppmärksamhet. Begreppet är subjektivt i sin karaktär, vilket gör att när det vägs mot andra intressen ges de sociala värdena inte lika stor tyngd i planeringen. Det organisatoriska systemet och sektoriseringen medför stuprörstänk och förhindrar helhetslösningar som är viktigt för att uppnå en social hållbar planering. Maktfrågan är även en central del då de aktörer som deltar i processen har stort utrymme att besluta hur begreppet ska implementeras. För att kunna implementera det sociala hållbarhetsbegreppet och ge de sociala värdena större tyngd i planeringen finns därför ett behov av att arbeta mer systematiskt med social hållbarhet. Det finns inom svensk planering ingen standard för att implementera och tillämpa det sociala hållbarhetsbegreppet i planeringen. Studien syftar därtill att studera hur social hållbarhet kan implementeras i planeringen med olika verktyg. Studien har genomförts som en fallstudie där tillämpningen av social hållbarhet genom tre olika utformningar av verktyg utgör fallet. De tre olika utformningar av verktyg som studerats är Göteborgs Stads sociala konsekvensanalys, Spacescapes sociala konsekvensanalys och Södertörnsmodellen. Dessa valdes med anledning av att de använder olika tillämpningssätt för att implementera social hållbarhet i planeringen. Empirin har samlats in genom intervjuer med aktörer som antingen varit med och utformat verktyget eller tillämpar verktyget i praktiken, och genom dokumentstudie av respektive verktygs beskrivning av dess uppbyggnad. Empirin analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Det teoretiska ramverket utgår ifrån tre teman: verktygets innehåll, verktygets utformning och verktygets tillämpning, och har legat till grund för att analysera det empiriska materialet. Studien visar på att det finns flera tillvägagångssätt för att implementera social hållbarhet i planeringen och att det inte bara finns ett rätt svar på hur sociala värden ska implementeras i planeringen. De olika utformningarna av verktygen skiljer sig framför allt åt när det kommer till konkretisering av ramverk kring social hållbarhet. De skiljer sig även åt om fokuset ligger på att analysera sociala värden genom kunskap ifrån kvalitativ eller kvantitativ data. Verktygen ser även olika på när det kommer till vilka aktörer som ska involveras och hur stor tilltro som ska läggas på medborgardeltagande.