UNGA IDROTTARES HANTERING AV SKAM, OCH DESS SAMBAND MED SJÄLVMEDKÄNSLA SAMT IDROTTSPRESTATION

Sammanfattning: Idrottare ställs ständigt inför höga prestationskrav och kritisk bedömning. Idrottare kan därmed tänkas känna skam när de misslyckas med sin prestation eller upplever motgångar. Maladaptiv hantering av skam kan få negativa följder för motivation, prestation och välmående inom idrott. Syftet med denna tvärsnittsstudie var att kartlägga skambenägenhet, skamhanteringsstrategier, självmedkänsla och idrottsprestation bland idrottsgymnasieelever (n = 51, 17–21år, Md = 18 år) samt att undersöka hur dessa egenskaper är associerade med varandra. Datainhämtning utfördes med hjälp av pappersenkäter innehållande självskattning av idrottsprestation, Test of Self Conscious Affect, Compass of Shame Scale och Self-Compassion Scale-Short form. Resultatet visade att deltagarna främst använde sig av självnedvärderande skamhanteringsstrategier. Oberoende t-test visade att individuella idrottare var mer skambenägna samt använde sig av internaliserade skamhanteringsstrategier i större utsträckning än lagidrottare. Låg självmedkänsla visade samband med ökad användning av de internaliserade strategier. Självskattad idrottsprestation hade ingen relation till skambenägenhet, däremot till vilka skamhanteringsstrategier som används. Resultaten signalerar att unga idrottare kan vara i behov av stöd för att hantera skam i sitt idrottande. I synnerhet kan individuella idrottare vara i särskilt behov. Därav kan det vara viktigt att unga idrottare möjliggörs utveckling av adaptiv skamhantering. Koncept av självmedkänsla kan ha potential som stöd i detta.