Plats för förändring - en studie om Statens institutionsstyrelse och specialpedagogiken

Sammanfattning: SammanfattningAndersson, Helen (2018). Plats för förändring – en studie om Statens institutionsstyrelse och specialpedagogiken (Place for Change- a Study of The Swedish National Board of Institutional Care and Special Education). Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Fakulteten för Lärande och samhälle, Malmö universitet.Förväntat kunskapsbidragStudien är av intresse då det inte finns någon tidigare forskning kring detta ämnesval inom Statens institutionsstyrelse (SiS). Mycket av den forskning som gjorts på SiS har fokus på behandling medan skolverksamheten inom SiS fortfarande är ett relativt outforskat område. Syfte och frågeställningarDet övergripande syftet med studien är att bidra med kunskap om rektorernas, specialpedagogernas och speciallärarnas tankar om den specialpedagogik som bedrivs på SiS skolor samt att ta tillvara på respondenternas svar för att vidareutveckla skolverksamheten. Frågeställningar är vilka förväntningar specialpedagogerna/ speciallärarna och rektorerna uttrycker om det special-pedagogiska uppdraget och hur kompetensen tas tillvara samt hur detta förhåller sig till examensmålen för specialpedagogutbildningen. TeoriSystemteori har valts som teoretisk utgångspunkt. Teorin betraktar inte människan ur ett individuellt perspektiv utan ser hen som en del i ett system. Inom systemet, t.ex. SiS-skola, sker hela tiden en växelvis påverkan på alla som finns i det. Med systemteorin tydliggörs nivåerna som samverkar med varandra. Teorin lämpar sig väl i studien av SiS-skolor. Inom SiS organisation arbetar och samverkar många olika professioner på olika nivåer.MetodValet av metod föll dels på intervjuer med två rektorer samt två empiriska undersökningar som innebar insamling, bearbetning och analys av data från två olika frågeformulär riktade till rektorer och specialpedagoger/speciallärare inom SiS. Denna empiriska undersökning, bestående av både en kvalitativ och kvantitativ datainsamlingsmetod, genomfördes med hjälp av frågor med möjlighet till fritextsvar på en del av frågeställningarna.ResultatNågra av de mindre institutionerna hade inte tillgång till specialpedagogisk kompetens. Specialpedagogerna/ speciallärarna som var anställda inom SiS uppgav att större delen av arbetstiden (ca 54 %) ägnades åt undervisning av elever. Detta stämmer tämligen väl överens med tidigare gjorda undersökningar på andra skolor. Kartläggning i form av utredningar, upprättande av åtgärdsprogram och dokumentation ägnades ca 15 % av arbetstiden. På drygt hälften av institutionerna arrangerades handledning som antingen ingick i specialpedagogens uppdrag eller anlitades externa handledare. De institutioner som deltog i kompetensutvecklingsinsatsen ”Specialpedagogik för lärande” ansåg att ett ökat kollegialt lärande, samverkan och reflektion över det egna lärandet var de värdefullaste bidragen. Ledare för utvecklingsinsatsen var specialpedagogen. Flertalet specialpedagoger/ speciallärare ansåg att det var mycket viktigt att arbeta med skolutveckling, förebyggande skolproblematik och att hjälpa barn och unga/ vuxna i utsatta situationer. Vad som läggs in i begreppet skolutveckling har stor betydelse för resultatet. Sko-lutveckling ansåg specialpedagogerna/ speciallärarna ägnades liten tid. Ett utvecklingsområde som både rektorer och specialpedagoger/ speciallärare uppgav var det pågående arbetet med att utveckla elevhälsan inom SiS. Det fanns ett upplevt behov av en ökad samsyn kring SiS-skola för alla professioner på in-stitutionerna. Specialpedagogiska implikationerSamarbetets betydelse och det kollegiala lärandet är ett återkommande tema hos rektorerna, specialpedagogerna och speciallärarna i studien. Behandlingsassistenterna är en slags ställföreträdande förälder för ungdomarna under vistelsetiden på SiS. Genom att öka den specialpedagogiska kompetensen för all personal på SiS fås ett värdefullt gemensamt förhållningssätt till elevernas skolgång på SiS.