"Det är rätt otroligt att det händer i ett land som Sverige" - en intervjustudie om häktningstiderna och restriktionsanvändningen i praktiken

Sammanfattning: Sverige är ett av mycket få länder som inte har någon tidsgräns för hur länge häktning får pågå. Dessutom åläggs regelmässigt restriktioner som innebär att den häktade i princip är helt isolerad under häktningstiden. För detta har Sverige fått ta emot långvarig skarp kritik från internationellt håll. Syftet med uppsatsen är att utreda det svenska häktningsinstitutet, med fokus på häktningstiderna och restriktionsanvändningen. Det finns dock redan mycket skrivet om detta. Syftet är därför vidare att tillföra ett mer praktiskt perspektiv och ny empiri till debatten, något som uppfylls genom framtagandet av statistik och intervjuer. Intervjuerna har genomförts med en åklagare, en rådman, en försvarsadvokat, kriminalvårdare, f.d. häktade, häktade och anhöriga. Dessa intervjuer ämnar ge läsaren en värdefull inblick i hur häktning går till och upplevs i verkligheten. Genom studien och intervjuerna framkommer uppgifter som gör att en del slutsatser kan dras. Problemet är inte tvunget att häktningstiderna i sig är för långa utan att häktning med restriktioner, även om bara för en kort tid, är skadligt och leder till rättssäkerhetsproblem. Därför finns det en problematik i att restriktionsanvändningen i det närmaste är standardiserad. Fyra huvudsakliga förbättringar föreslås som kan göras för att minska problemen. Dessa är för det första att en tidsgräns införs. För det andra rekommenderas att tvåårsregeln tas bort. För det tredje föreslås att ett högre krav ska gälla för redovisning av individuella restriktioner. För det fjärde och sista bör inspelade förhör kunna åberopas för att en lättnad i restriktioner ska kunna meddelas tidigare. Dessa förändringar sammantaget bör utgöra en beaktansvärd förbättring av det svenska häktningsinstitutet.