Jämförelse mellan olika utfodringsregimer för andelen fångrelaterade klövhornsskador i en svensk försöksbesättning för mjölkkor

Sammanfattning: Hälta hos mjölkkor utgör ett allvarligt och omfattande djurhälsoproblem. Hälta leder till en försämrad djurvälfärd för korna och till stora kostnader och produktionsförluster för lantbruket. En viktig orsak till hälta hos mjölkkor är allvarliga trauma- och fångrelaterade klövhornsskador såsom klövsulesår och böld i vita linjen. Orsakerna till dessa klövhornsskador är en kombination av fysiologiska förändringar i samband med kalvningen och patologiska inflammatoriska störningar i klövarnas blodförsörjning och hornproduktion, s.k. fång. Av stor betydelse för uppkomsten av klövsulesår och böld i vita linjen är även trauma mot klövarna orsakat av hårda golv, bristande klövvårdsrutiner samt otillräckliga liggtider. Syftet med examensarbetet var att få en ökad förståelse för orsakerna till den, ur ett nationellt perspektiv, stora andelen mjölkkor med klövsulesår, böld i vita linjen och andra fångrelaterade klövhornsskador vid Sveriges lantbruksuniversitets forskningscenter, Lövsta Lantbruksforskning. Besättningen har sedan 2015 haft en hög andel klövsulesår och böld i vita linjen. Nivåerna kulminerade år 2017 och början av 2018 då ca 19 % av alla kor i besättningen registrerades med klövsulesår eller böld, vilket är ca 4 gånger högre än genomsnittet i landet. Examensarbetet genomfördes som en retrospektiv studie av befintliga klövvårdsdata från mjölkkor som gått i olika utfodringsförsök mellan 2014 och 2017. Målet var att undersöka om olika utfodringsregimer påverkade andelen mjölkkor med allvarliga fångrelaterade klövhornskador vid forskningscentret. Bland annat ingick en kompakt fullfoderstat och foderstater med en stor andel grovfoder. I det befintliga dataunderlaget var det inga signifikanta skillnader i prevalensen av klövsulesår eller böld mellan kor som gått i olika foderförsök där foderstat var en av flera oberoende variabler. För att kunna få statistisk signifikans för skillnader med den variation och i den storleksordning som sågs (ca 50 % mer hos de kor som ätit en kompakt fullfoderstat jämfört med de kor som ätit en foderstat med en stor andel grovfoder) skulle det krävas ett betydligt större dataunderlag. Däremot kunde man med hjälp av regressionsanalys se att ökande laktationsnummer var en signifikant prediktor för prevalensen av klövsulesår och böld, vilket är väl känt sedan tidigare. Vidare jämfördes verkningsintervallet före kalvning och verkningsintervallet efter kalvning mellan kor med och utan klövsulesår eller böld, vilket visade på ett icke signifikant längre medelintervall innan och ett signifikant kortare medelintervall efter kalvning för de kor som under registreringsperioden haft allvarliga klövhornsskador. Medelverkningsintervallet före kalvning var dessutom signifikant större år 2017 än tidigare år, vilket möjligen kan ha haft en påverkan på den höga prevalensen av allvarliga klövhornsskador som klövsulesår och böld under 2017 och början av 2018.