Barnsjuksköterskans upplevelse av anknytningsprocessen i neonatal hemsjukvård

Detta är en D-uppsats från Göteborgs universitet/Institutionen för vårdvetenskap och hälsa

Sammanfattning: Introduktion Det är föga dokumenterat hur barnsjuksköterskor upplever att arbeta med att främja anknytning mellan föräldrar och barn inom ramen för neonatal hemsjukvård. Syfte Syftet med denna studie är att undersöka barnsjuksköterskans upplevelse av att främja anknytningsprocessen mellan barn och föräldrar inom neonatal hemsjukvård. Metod Kvalitativ intervjustudie med Fenomenologisk hermeneutisk ansats. Resultat I resultatet framkommer fem huvudteman vilka är: Att samverka, Att vägleda, Att bekräfta och uppmuntra, Att se och ana och Att vara i hemmet. I den tolkade helheten framkommer det att främja anknytning i hemmet bland annat handlar om vad barnsjuksköterskan har för inställning till anknytning. Detta framkommer när barnsjuksköterskan beskriver vad hon anser är hennes huvuduppgifter. Familjerna kan således ha kommit olika långt i anknytningsprocessen när de skrivs hem till hemsjukvården, beroende på vilket sjukhus de har legat på. Diskussion I hemmet blir föräldrarna trygga, barnsjuksköterskan är gäst i deras hem och är där på deras villkor. Hon är ödmjuk i sin relation med familjen, hon peppar och uppmuntrar samt stödjer föräldrarna. Oftast är det inte så stora saker som hon behöver göra utan det handlar ofta att hon måste våga låta ansvar till föräldrarna så att de växer i föräldrarollen. Barnsjuksköterskorna beskriver också att de handlar utifrån sin intuition, vi anser att kunskap om anknytningsprocessen och kontinuerlig reflektion över sina omvårdnads handlingar, hjälper henne dels att sätta ord på sina intuitioner och dels att hjälpa föräldrarna i anknytningsprocessen.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)