Löser förordning nr 883/2004 begreppsproblematiken? : En jämförelse av lagvalsregeln i art 14.2 i förordning nr 1408/71 med art 13.1 i förordning nr 883/2004.

Sammanfattning: Nationella socialförsäkringssystem är inte anpassade för internationella situationer. Problem beträffande socialförsäkringstillhörighet kan därför uppstå när en person arbetar i flera länder samtidigt. EU har skapat ett samordningssystem för att nationella regler ska passa ihop i internationella situationer. Samordningssystemet uppdaterades nyligen genom införandet av förordning nr 883/2004 samt tillhörande tillämpningsförordning som ersatte förordning nr 1408/71 och dess tillämpningsförordning. Samordningssystemet innehåller lagvalsregler som pekar ut vilket stats lagstiftning som är tillämplig på en person i en gränsöverskridande situation. Endast ett lands lagstiftning kan tillämpas på en viss situation. Huvudregeln, när en person arbetar i flera medlemsstater, är att personen ska omfattas av arbetsstatens lagstiftning. I undantagsfall kan person istället omfattas av bosättningslandets lagstiftning. I förordning nr 1408/71 fanns begrepp som saknade uttryckliga definitioner vilket medförde att det var oklart vad som krävdes för att uppfylla förutsättningarna för att omfattas av undantagsregeln. Begreppsproblematiken i förordning nr 1408/71 har till viss del eliminerats i och med införandet av förordning nr 883/2004, eftersom tidigare oklara begrepp helt tagits bort. Lagstiftaren har även valt att behålla ett tidigare oklart begrepp men utvecklat begreppets innebörd. Det kan också konstateras att ny begreppsproblematik har tillkommit i och med införandet av förordning nr 883/2004. Författaren anser att trots att lagstiftaren i nuvarande lagstiftning mer utförligt förklarar begrepp som kan bli föremål för tolkningsproblem är förklaringarna inte tillräckligt utförliga. Det kvarstår väsentliga brister i förklaringarna som ger upphov till nationella tolkningar som äventyrar en konform tolkning av begreppen och tillämpning av lagvalsregeln.