Skadeförebyggande träning inom barn- och ungdomsinnebandy - en intervjustudie om föräldratränares erfarenheter

Sammanfattning: Bakgrund: Innebandy är den största inomhusidrotten i Sverige och har drygt 90 000 aktiva barn och ungdomar upp till och med 15 års ålder. För dessa ungdomar är det vanligt att föräldrar är tränare, framförallt pappor. Skadeproblematiken i innebandy är inte fullt kartlagt framförallt inte gällande barn och ungdomar däremot har de akuta skadorna hos samtliga innebandyspelare i Sverige ökat mellan 2006–2013. Flest skador, både traumatiska och överbelastningsskador sker i nedre extremiteten. Skador går att förebygga med neuromuskulära uppvärmningsprogram där styrkebetonade övningar för barn och ungdomar har en positiv effekt avseende skadeförebyggande men även för att stimulera skelettets uppbyggnad samt för att underlätta motorisk inlärning. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva uppfattningar om och erfarenheter av skadeförebyggande träning bland föräldratränare i innebandy. Metod: Studien genomfördes i form av en intervjustudie och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Samtliga hela transkriberade intervjuer var analysenhet. Intervjuerna delades i meningsbärande enheter som kondenserades och fick en kod. Koderna grupperades senare för att skapa kategorier och resulterade i en huvudkategori och sex underkategorier. Etik: Informanterna fick både muntlig och skriftlig information om syftet med studien och materialet hanterades konfidentiellt av studenten och handledaren samt avidentifierades till det färdiga resultatet. Resultat: Informanterna bestod av sex män och två kvinnor och var tränare för innebandyspelare i åldern 10–16 år. Resultatet presenteras i en huvudkategori, ”skadeförebyggande träning är inte prioriterat”, som beskriver hur innebandyträningen helst ska bedrivas med klubba och boll och alternativ träning får bedrivas utanför sargen. Föreningen tar inget ansvar för att skadeförebyggande träning bedrivs hos sina lag. Under huvudkategorin samlades sex underkategorier; Intresset och personliga erfarenheten avgör; Skadefrekvensen är låg; Spelarnas ålder påverkar; En del i att behålla fler inom idrotten; Integreras främst i uppvärmningen; Försöker göra skadeförebyggande träning roligt. Konklusion: Föreningar och förbund behöver ta ett större ansvar gällande både implementering och uppföljning för att skadeförebyggande träning ska bedrivas i varje enskilt lag. Skadeförebyggande träning kan potentiellt leda till att fler ungdomar stannar längre inom idrotten