Skattefrågor för idrottsutövare

Sammanfattning: Tiden då idrottslig verksamhet enbart betraktades som hobby är förbi. Sedan den s.k. ”Benny Westblom-domen” 1985, då Regeringsrätten slog fast att idrottsföreningar är att anse som arbetsgivare och idrottsutövare därmed anställda, har utvecklingen gått snabbt. Idrottsrörelsen, som tidigare enbart präglats av ideella insatser, har blivit kommersiellt intressant och det har vuxit fram en elitnivå med människor som kan livnära sig på sin idrott. Denna uppsats behandlar de inkomstskattefrågor som uppkommer för idrottsutövare i Sverige, både på bredd- och elitnivå. Till kategorin idrottsutövare räknas inte bara aktiva idrottsmän och kvinnor utan även vissa personer omkring dessa som är en förutsättning för den idrottsliga verksamheten, bl.a. tränare, materialförvaltare, domare och linjemän. På det stora hela är det vanliga inkomstskatteregler som gäller för dem men det finns viss specialreglering. Vidare innebär idrottsutövande som yrke att resultatet av reglerna inte alltid blir detsamma som för ”vanliga” löntagare, framförallt på grund av att idrottskarriären sällan är långvarig i jämförelse. Eftersom internationaliseringen syns även inom idrottsvärlden tar jag också upp de skatteregler som gäller för begränsat skattskyldig idrottsmän, A-SINK samt i viss mån SINK och dubbelbeskattningsavtalsrätt.