Arkitektonisk flexibilitet i det industriella byggandet

Sammanfattning: Under 1900-talet har byggbranschen utvecklats till en ekonomiskt driven marknadmed politiska styrmedel. För att hantera marknadens olika krav på funktioner och ekonomi, tillämpas fördelaktigt en industriell byggprocess. Den industriella processens utveckling baseras på standardisering och repetition, vilket är begränsande fören flexibel arkitektur. Motsättningen mellan den industriella byggprocessen och gestaltningensbehov av flexibilitet kan hanteras med olika typlösningar av byggnadsdelar, som tillsammans bildar en enhetlig byggnadsvolym.Projektet behandlar takfotens utformning för Lindbäcks industriella byggsystem. Genom en iterativ process, har föreslagna ritningar säkerställts mot såväl byggsystemetsom mot kundens estetiska behov. Projektet innehåller en historisk utredning gällande takfotens utveckling under 1900-talet.Den beskriver hur samhällsförhållanden har präglat arkitektens roll i byggandet och hur byggnadernas estetik har påverkats av det. Genom att studera hur en idé realiseras, har takfotens roll för byggnadens estetiska uttryck definierats. Den industriella byggprocessenbörta hänsyn till både inre och yttre effektivitet. Den inre effektiviteten beaktas genom typlösningar som är kompatibla med entreprenörensproduktionssystemoch den yttre effektiviteten beaktas genom lösningar som är eniga med deras kundsegment.Marknadens estetiska krav har undersökts genom såväl arkitektpriser som erhållna markanvisningar i för Lindbäcksintressanta områden. Analysen av den prisbelönta arkitekturen avser att urskiljabredden av dagens estetiska ideal medan markanvisningar identifierarvilka estetiskabehovsomkundernahar.Genom triangulering har en typologistudie av olika takfotssiluetter upprättats. Siluetterna utrycker mötet mellan fasad och tak, vilka har resulterat i fyraolika uttryck. Uttrycken underbyggsfrånsamhällets minimalistiska trend och Lindbäcks efterfrågade stadsmässighet i gestaltningen.Med hänsyn till inre och yttre effektivitet har typlösningarnas antal minimerats. De stödjer ettförändrat uttryck,utan atti stor utsträckningpåverka produktionens standardiseradeprocess. Genomatt erbjuda detaljlösningarsom följer marknadens efterfrågade estetikkommer behovet av projektspecifika lösningar att minska. Detta innebär att arkitekterna kan platsanpassa byggnader som är realiserbara och att produktionen effektiviseras.