Har arbetsrätten halkat efter arbetsgivares behov av kompetensförsörjning? : En studie om privata arbetsgivares upplevelser av arbetsrättsliga reformer

Sammanfattning: Dagens dynamiska arbetsmarknad har utmanats av globalisering, digitalisering, teknisk utveckling och ett växande kunskapssamhälle, vilket har resulterat i utmaningar för arbetsgivare att förse sin organisation med kompetens. Utöver detta har lagändringar och konjunktursvängningar en betydelse för arbetsgivares möjlighet till kompetensförsörjning. En strävan efter ökad flexibilitet på arbetsmarknaden har sedan länge varit på tapeten – även på EU-nivå. Europeiska sysselsättningsstrategin, flexicurity, är ämnad att skapa balans mellan flexibilitet och trygghet och ligger till grund för en reformering av arbetsrätten; i synnerhet av anställningsskyddet och turordningsreglerna, vilka regleras i lagen (SFS 1982:80) om anställningsskydd (LAS). Men hur upplever privata arbetsgivare arbetsrätten med hänseende på kompetensförsörjning? En moderniserad arbetsrätt är ett aktuellt ämne och denna studie har som syfte att undersöka privata arbetsgivares upplevelser av huruvida LAS idag och den nya LAS-reformen påverkar deras möjlighe ttill kompetensförsörjning. I denna studie deltog nio privata arbetsgivare, från relativt små företag, för att bidra med deras perspektiv genom semistrukturerade intervjuer. Kvalitativ metod valdes för att skapa en djupare förståelse av informanternas upplevelser. Resultatet visar att det råder konsensus i hur informanterna bevarar kompetens i verksamheterna; detta sker genom att vara flexibla, ha en vänlig organisationskultur och tydlig kommunikation på arbetsplatsen. Överlag är alla informanter överens om att en ny arbetsrättslig lagstiftning, med ökad flexibilitet, skulle underlätta kompetensförsörjningen – trots att den nya reformen inte verkar kunna tillgodose deras behov av kompetensförsörjning fullt ut. Exempel på aspekter som presenteras som nackdelar med nuvarande LAS är svårigheter att bli av med anställda som inte presterar, att ett otillräckligt antal arbetstagare får undantas från turordningsreglerna i situationer av arbetsbrist och att det finns en oro att ha en övertalighet av arbetstagare. För att inte riskera övertalighet och för att skydda sin organisation mot konjunktursvängningar, väljer majoriteten av informanterna tidsbegränsade anställningar som en anställningsform i sina organisationer. Denna anställningsform har resulterat i att informanterna har kunnat anpassa personalomsättningen efter deras behov. Potentiella nackdelar med den nya LAS-reformen uppges vara svårigheter att turordna kompetens, då det i det nya LAS-förslaget kommer vara viktigare än arbetstid vid situationer av arbetsbrist. Möjligheten att kunna undanta fem personer uppges vara för få – om än bättre än två, vilket gäller för dagens LAS. Vidare visar resultatet att det finns motsättningar till att behöva kompetensutveckla alla arbetstagare som varit anställda längre än sex månader – oberoende av hur organisationens omsättning ser ut.