Perspektiv på läs- och skrivsvårigheter. Sex specialpedagogers resonemang kring läs- och skrivsvårigheter

Sammanfattning: Syfte För de flesta barn går det lätt att utveckla skriftspråket och läsningen under det första skolåren men för en del barn kan det vara svårt, och i vissa fall nästan omöjligt, att knäcka koden. Undersökningar visar att de elever som hade läs- och skrivsvårigheter under andra skolåret, fortfarande hade stora problem under det nionde skolåret (Häggström, 2003). Syftet med den här undersökningen har varit att se hur specialpedagoger som arbetar med äldre elever i grundskolan resonerar kring läs- och skrivsvårigheter och följande frågor har varit centrala: Hur definierar specialpedagoger läs- och skrivsvårigheter? Hur arbetar specialpedagoger med att upptäcka, förebygga och åtgärda läs- och skrivsvårigheter? Specialpedagogiska perspektiv och teoretisk ansats I studien har jag använt mig av perspektiv på specialpedagogik av Nilholm (2003), Haug (1998) och Persson (2007) när jag har analyserat mina resultat. Nilholm pratar om det kompensatoriska perspektivet, det kritiska perspektivet och dilemma perspektivet (Nilholm, 2003). Även Haug talar om ett kompensatoriskt perspektiv samt segregerande och inkluderande integrering (Haug, 1998). Persson talar om ett relationellt och ett kategoriskt perspektiv samt inkludering (Persson, 2007). Jag har utgått från en hermeneutisk forskningsansats och jag har försökt att tolka det som informanterna har sagt i intervjuerna för att på så vis vinna ny kunskap. Metod I den här studien har jag använt mig av kvalitativa intervjuer (Trost, 2005). Jag har intervjuat sex specialpedagoger som arbetar på skolor med de senare åren i grundskolan och eftersom det handlar om upplevelser och känslor har jag använt mig av halvstrukturerade intervjuer, jag är intresserad av deras personliga uppfattningar och tankar om läs och skrivsvårigheter. Det empiriska materialet har jag analyserat med utgångspunkt i olika specialpedagogiska perspektiv. Resultat Specialpedagogerna i studien har en ambition att arbeta för en inkluderande skola, alla elever ska kunna vara med på sina villkor. Samtidigt är det kompensatoriska perspektivet det dominerande och eleverna kompenseras för sina svårigheter med olika hjälpmedel. Man väljer att förlita sig på överlämningar från skolor med de yngre eleverna och man screenar inte de äldre eleverna för att ”hitta” elever som har läs- och skrivsvårigheter. Specialpedagogerna har inte några färdiga modeller som man arbetar med när man upptäcker elever som har läs- och skrivsvårigheter utan man arbetar med individuella lösningar till varje elev. Det finns olika former av insatser till elever som har läs- och skrivsvårigheter och det vanligaste är att eleverna får kompensera sina svårigheter på något sätt. På några skolor krävs en diagnos för att få tillgång till vissa kompensatoriska hjälpmedel såsom exempelvis en dator. Det är många elever som är i behov av hjälp, fler än de som får det och man har även alternativa lösningar, såsom en liten grupp dit elever kan gå för att få hjälp och stöd. Alla specialpedagogerna prioriterar inte fortbildning och forskning om läs- och skrivsvårigheter och det är inte på grund av ointresse eller ovilja utan för att vardagen med alla arbetsuppgifter inte medger att de följer forskning så aktivt som de skulle vilja. De olika behoven på skolan gör också att det är svårt att prioritera just läs- och skrivsvårigheter när man ska fortbilda sig och följa ny forskning.