Fång hos häst och dess association till grovtarmsstörningar

Sammanfattning: Fång är ett systemiskt tillstånd som uppenbarar sig i hoven och innebär en inflammation av hovens lameller. Vid fång kommer förbindelsen mellan hovbenet och hovväggen att upphöra och den drabbade hästen utvecklar olika symptom, bl.a. hälta, och kan drabbas av hovbenssänkning eller hovbensrotation. Fång kan orsakas av olika faktorer, och har bland annat associerats till grovtarmsstörningar. Syftet med denna uppsats är att ta reda på sambandet mellan grovtarmsstörningar och fång. Normalt kommer hydrolyserbara kolhydrater som stärkelse att smältas i tunntarmen, och fermenterbara kolhydrater som fruktaner att jäsas i grovtarmen. Vid överintag av dessa icke-strukturella kolhydrater kan störningar i grovtarmen uppkomma, som i sin tur ökar risken för fång. Fång kan induceras genom att administrera hästar med höga doser av stärkelse eller fruktantypen inulin. Vid fång associerad till grovtarmsstörningar kommer grovtarmens mikrobiota förändras, grampositiva bakterier som Streptococcus spp. proliferera, mjölksyra ansamlas och tarmepitelet skadas. Detta leder till ökad absorption av laktat och triggerfaktorer från tarmlumen till blodet. Olika faktorer har undersökts i flertalet studier för att klarlägga sambandet mellan störningar i grovtarmen och fång, och olika ämnen verkar kunna ha betydelse som triggerfaktorer i sjukdomsutvecklingen. Aminer är potentiella sådana faktorer vid utvecklingen av fång, då koncentrationen av dessa i hästens grovtarm kan öka till följd av överintag av icke-strukturella kolhydrater, och de verkar ha en effekt på den vaskulära funktionen. Andra möjliga faktorer är endotoxiner frisatta från lyserade gramnegativa bakterier i grovtarmen, där en del verkar ha förmågan att separera lamellerna i hoven. Däremot verkar inte administrering av endotoxiner i sig ha förmågan att inducera fång. Vissa bakteriella exotoxiner kan aktivera matrix metalloproteinaser (MMPs) som bryter ner lamellernas basalmembran i hoven, och aktiviteten av vissa MMPs har påvisats vara högre i hovar påverkade av fång. Ytterligare en möjlig triggerfaktor är inflammatoriska cytokiner som i en studie har påvisats öka frisättningen av pro-MMP-9 från lamellerna i hoven. Slutsatsen är att grovtarmsstörningar orsakade av överkonsumtion av icke-strukturella kolhydrater kan öka risken för fång, och att det sker en ändring i grovtarmens mikrobiota som kan leda till att olika triggerfaktorer frisätts från tarmen vilka kan bidra till sjukdomsutvecklingen i hoven. Det finns olika teorier kring vilka triggerfaktorerna är, och möjligtvis kan flera triggerfaktorer verka parallellt vid sjukdomsutvecklingen. För att ta reda på huruvida det är en faktor eller flera som är viktiga för patogenesen vid fång associerad till grovtarmsstörningar, och vilka dessa är, krävs mer forskning.