Egenanställningar - en tillämpning av arbetstagarbegreppet och jämförelse med uthyrning av arbetstagare

Sammanfattning: Inom svensk arbetsrätt delas arbetspresterande parter upp som arbetstagare och uppdragstagare genom arbetstagarbegreppet. Uppdelningen spelar stor roll eftersom det i princip endast är arbetstagare som omfattas av arbetsrättens tillämpningsområde. I prövningen av om någon är att anse som arbetstagare tillämpar man en helhetsbedömning av samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Arbetsmarknaden är en mekanism i ständig förändring som påverkas av bland annat teknologin och dess utveckling. ”Delningsekonomin” har resulterat i att egenanställningsföretag etablerat sig på den svenska arbetsmarknaden. Ett egenanställningsföretag är i princip en plattform på internet som tillhandahåller egenanställningar som affärsmodell. Affärsmodellen går ut på att en arbetspresterande part som saknar arbetsgivare kommer överens om villkor med en kund för ett arbetes utförande. Den arbetspresterande parten anställer sedan sig själv på plattformen. Egenanställningsföretaget fakturerar sedan kunden i form av den egenanställdes arbetsgivare och betalar ut lön till den egenanställde. Affärsmodellen utgörs av en trepartskonstellation, liksom vid uthyrning av arbetstagare, men har benämnts som ett nytt fenomen på arbetsmarknaden där svårigheter uppkommer med att dela in egenanställda som arbetstagare eller uppdragstagare. I denna uppsats undersöker jag vad som ingår i arbetstagarbegreppets helhetsbedömning, vad som karaktäriserar egenanställningar och tillämpar därefter arbetstagarbegreppets helhetsbedömning på egenanställningar som affärsmodell för att undersöka om en egenanställd är att anse som arbetstagare. En annan fråga jag undersöker är vad som skiljer mellan egenanställningar och uthyrning av arbetstagare, om en egenanställd är att anse som arbetstagare. Det är problematiskt att på förhand uttala sig om en egenanställd är att anse som arbetstagare eftersom helhetsbedömningen sker i ett bakåtblickande perspektiv. Jag finner i framställningen att en egenanställd kan vara att anse som arbetstagare, men att utfallet i teorin är beroende av hur arbetstagarbegreppets helhetsbedömning tillämpas. Vidare finner jag att skillnaden mellan uthyrning av arbetstagare och egenanställningar består i hur trepartskonstellationen uppkommer, men när trepartskonstellationen väl uppkommit är den i princip densamma.