BBIC och förvaltningsrätten - Är barnets bästa i centrum?

Sammanfattning: I uppsatsen undersöks metoderna socialnämnd och förvaltningsrätt använder för att bedöma behovet av omhändertagande av barn då det finns skäl att anta att ett behov av vård föreligger enligt LVU. Socialstyrelsen har tagit fram en modell, kallad BBIC (barns behov i centrum) för att skapa ett enhetligt system för landets socialtjänster att arbeta efter när det kommer ärenden gällande barn. BBIC-metoden bygger på ett antal grundprinciper, den s.k. triangeln samt formulär, rutiner och möten. När det kommer till huruvida förvaltningsrätterna arbetar utifrån en metod går en sådan att urskönja från de rättsfall som studerats. Metoden bygger på de rekvisit som ställs upp i lagstiftningen men grundas även på en del andra omständigheter som är av vikt för bedömningen i det enskilda fallet. Vid en första anblick skiljer sig metoderna mycket åt men vid närmare granskning framträder en rad likheter när det kommer till metodernas bedömningsgrunder. De rekvisit som uppställs som grunder för bedömning i lagstiftningen och som domstolen använder sig av får anses motsvaras av de intressen som utgör grunden i BBIC-metoden och som ligger till grund för bedömningar utifrån denna. Slutsatsen utifrån detta är att rättssäkerheten upprätthålls trots det faktum att även icke-juridiskt utbildad personal arbetar med avgöranden som grundar sig i lagstiftning.