Den unge och miljön : Kritisk diskursanalys av annat socialt nedbrytande beteende enligt 3 § LVU

Sammanfattning: Syftet med vår studie var att undersöka socialnämndens tillämpning av rekvisitet annat socialtnedbrytande beteende för att se vilka miljöer som räknas in i rekvisitet samt hur ungdomensbeteende beskrivs i förhållande till dessa miljöer. Vårt urval innefattade ungdomar mellanåldrarna 15-18 år där socialnämnden ansökte om vård mot bakgrund av annat socialtnedbrytande beteende. Materialet för vår studie bestod av 34 stycken domslut frånFörvaltningsrätten i Stockholm. Metoden vi använt i studien är diskursanalys, med inriktningkritisk diskursanalys, där vi kombinerat fyra diskursanalytiska verktyg för att genomföra våranalys. Med hjälp av dessa verktyg har vi kunnat identifiera fyra teman som varit mestframträdande i det empiriska materialet. Dessa teman valde vi att kalla för den avvikneungdomen, den nätverkskriminelle ungdomen, den missbrukande ungdomen och den utnyttjadeungdomen. Socialnämnden tillskriver ungdomen handlingar och beteenden i förhållande tillmiljön som ungdomen antas vistas i. Och dessa handlingar i förhållande till miljön utgörgrunden när socialnämnden kan tillämpa rekvisitet annat socialt nedbrytande beteende.Resultatet visade att annat socialt nedbrytande beteende utgör ett brett spektrum av beteendenoch miljöer. Vår slutsats är att det inte handlar om ett specifikt beteende, inte heller om enspecifik miljö som kan definieras som en bestämd geografisk punkt. Det är inte miljön i sigsom är riskfylld eller olämplig, utan det är vad som sker i miljön som avgör om den är riskfylldeller inte. En annan slutsats är att miljön är språkligt konstruerad både explicit och implicit idomsluten. Miljön konstitueras av de beteenden och handlingar som förekommer i den.Ytterligare en slutsats är att miljön kan betraktas som dynamisk i meningen att den förflyttarsig när ungdomens handlingar och beteenden gör det