Barnmorskans upplevelser i mötet med det icke svensktalande gravida paret

Sammanfattning: Abstrakt Bakgrund: Tidigare forskning påvisar att Sverige har hög frekvens av antalet icke svensktalande gravida par med kommunikation- samt språksvårigheter. Kulturella bakgrunder i kombination med språkförbristning bidrar till kulturkrockar där vården kan missa det specifika vårdbehovet hos den enskilde. Detta ställer höga krav på barnmorskan och kräver mer tid i vårdmöten på mödravården. Kulturella skillnader ger upphov till missförstånd då värderingar och uppfattningar inte överensstämmer med den egna. Syfte: Att belysa barnmorskors upplevelser i mötet med det icke svensktalande gravida paret inom mödrahälsovården. Metod: Denna studie har en induktiv kvalitativ ansats där data samlades in med hjälp av intervjuguide med en öppen fråga samt följdfrågor. I studien ingick sammanlagt tolv informanter och materialet analyserades med hjälp av innehållsanalys enligt Burnard et al (2008). Resultat: Studiens resultat utmynnade i tre huvudkategorier: Nödvändigt med tolksamtal men kan utgöra ett hinder, Kulturen och erfarenheter påverkar mötet, Barnmorskan känner sig begränsad i vårdmötet Slutsats: Föreliggande studie visar på att barnmorskor upplever det svårare att komma nära paret när samtalet sker genom en tolk. Resultatet visar även att tolken har begräsningar i form av varierade kunskap vilket påverkar kvalitén på samtalet. Barnmorskan får förkorta sin information samt anpassa informationen. Kommunikationen blir inte nyanserat och samtalet blir stelt då det är svårt att uttrycka nyanser. Barnmorskan känner sig frustrerad och upplever en känsla av otillräcklighet och är osäker på om paret erhåller en optimal samt en vård på lika villkor.