Vilken grammatikkunskap? : En jämförelse av synen på grammatik i styrdokument och i läroböcker utifrån Blooms reviderade taxonomi

Sammanfattning: Grammatikundervisningens innehåll och metoder har kritiserats. Forskning har belyst att det finns ett glapp mellan teori och praktik när det kommer till synen på grammatik och grammatikundervisning. Språkvetenskapen förordar en deskriptiv grammatik och att grammatiken kopplas till sammanhang där den skapar betydelse medan praktiken återspeglar en preskriptiv och formfokuserad grammatik. Skolans undervisning ska bygga på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet (SFS 2010:800). Forskning kring grammatik bör därmed ligga till grund för grammatikundervisningen i skolan. Syftet med studien är att med stöd av Blooms reviderade taxonomi bidra med kunskap om relationen mellan synen på grammatik och grammatikanvändning i ämnesplanen för svenska på gymnasiet med fokus på Svenska 2 och synen i två nya läroböcker riktade mot kursen Svenska 2. De läroböcker som analyseras är Svenska 2 helt enkelt (Nilsson & Winqvist, 2021) och Punkt. Svenska 2 (Helldén & Svärd, 2021). Studiens frågeställningar är: Vilka kognitiva processer och kunskapsdimensioner lyfts i ämnesplanen och kursen Svenska 2? Vilka kognitiva processer och kunskapsdimensioner fokuserar grammatikövningar i läroböcker för Svenska 2? Hur ser relationen ut mellan de kognitiva processerna och kunskapsdimensionerna som lyfts i ämnesplanen och kursen Svenska 2 och de som fokuseras i läroböcker för Svenska 2? Genom kategoriseringen i Blooms reviderade taxonomi analyseras den syn på grammatik och grammatikanvändning som framträder. Resultatet visar att ämnesplanen återspeglar en funktionell syn på grammatik och grammatikanvändning som ligger i linje med språkvetenskapens syn på grammatik. Endast en av de undersökta läroböckerna återspeglar samma syn och uppvisar samstämmighet med ämnesplanen. Att synen på grammatik skiljer sig mellan läroböcker som tar sin utgångspunkt i samma ämnesplan utgör ett intressant resultat i studien. Slutsatsen som dras utifrån resultatet är att ämnesplanens funktionella ansats är otydlig och skapar utrymme för tolkningar som kan leda till ett fortsatt glapp mellan teori och praktik.