Hur får man vara på Vanity Fairs omslagsbild?

Sammanfattning: Denna C-uppsats studerade ett urval av livsstilstidningen Vanity Fairs omslagsbilder med hjälp av en semiotisk analys. Detta för att belysa egenskaper i omslagsbilderna vilka kunde visa hur män och kvinnor representerades och vilka ideal rörande fysiska attribut de uppvisade. Detta var uppsatsens syfte och frågeställningarna beträffade hur representationen av könen såg ut, om det fanns några tydliga skillnader och hur könsrollerna såg ut då båda könen figurerade på ett omslag. Frågeställningarna rörde även vilka ideal för män och kvinnor om fysiska attribut, om några, som porträtterades på omslagsbilderna och om, och då i så fall hur, de avvek från idealen. Materialet bestod av sex omslagsbilder från Vanity Fairs utgåvor under 2011. Metoden som användes för att göra studien var en semiotisk analys där Roland Barthes analysmodell med beteckning av första och andra graden applicerades. Detta för att kunna urskilja de tecken urvalet av omslagsbilder bestod av och vilka konnotationer dessa kunde framkalla hos tolkaren. Teoridelen bestående av litteratur kring representation, stereotyper och ideal i media samt tidigare forskning om Vanity Fairs omslagsbilder mellan 1983 och 2008 diskuterades men fungerade även som stöd för tolkningarna utifrån analysen av omslagsbilderna. Analysen av urvalet av Vanity Fairs omslagsbilder visade att representationen av könen inte hade kommit så långt i den utveckling som viss teorilitteratur ansåg hade skett inom media. Utvecklingen pekade mot en mer jämställd representation av män och kvinnor, nya maskuliniteter bestående av något känsligare och komplexa män hade även setts uppträda och männen hade kommit att allt oftare placeras i rollen som passivt sexobjekt. Denna roll hade kvinnor länge tilldelats men utvecklingen hade lett till mer självständiga och aktivare kvinnor. I de två omslagsbilder där båda könen figurerade kunde man se kvinnorna placerade i en relativt likvärdig position med männen men det var inte markant. Männen på omslagsbilderna visade vissa drag av de nya maskuliniteterna men kunde inte placeras i rollen som passivt sexobjekt, anspelning på sexualitet fann man istället främst hos kvinnorna. Alla personer levde upp i stort upp till de strikta ideal om fysiska attribut som teorilitteraturen benämnde som rådande i den västerländska kulturen. Enda undantaget var antydan till pannrynkor hos en av männen, vilken upplevdes vara karaktärsstärkande och bevisade att avvikelse från ideal accepteras i högre utsträckning för män än kvinnor. Vanity Fairs omslagsbilder verkade befästa traditionella representationer om män och kvinnor där kvinnorna förväntades vara mer sexuellt utmanande än männen och där idealen de uppvisade var starkt sammanbundna med dessa traditionella representationer.