Introduktion av karaktärer vid berättande hos flerspråkiga svensk-arabisktalande barn med respektive utan språkstörning

Sammanfattning: Inom det kliniska arbetet för logopeder finns det behov av fler riktlinjer och bedömningsmaterial för att kunna bedöma flerspråkiga barn. Därför finns det även behov av mer forskning gällande flerspråkiga barns språkutveckling och mer information om flerspråkigabarn med språkstörning. Syftet med denna studie var att undersöka hur flerspråkiga svenskarabisktalandebarn introducerade karaktärer i muntligt berättande. Berättarförmåganundersöktes hos 20 svensk-arabisktalande barn med typisk språkutveckling i åldrarna 5:0-6:11och 9 svensk-arabiskatalande barn med språkstörning i samma ålder. Sedan jämfördes förmågan att introducera karaktärer mellan de två grupperna. Det undersöktes även om det fanns några skillnader mellan barnens förmåga att introducera karaktärer vid berättande på svenska respektive arabiska. Det granskades om det fanns samband mellan förmågan att introducera karaktärer och barnets ordförråd på de olika språken eller bakgrundsfaktorer, såsom exponering av respektive språk. Testet Multilingual Assessment Instrument for Narratives(MAIN) användes för elicitering av berättande till olika bildserier ur MAIN, där barnen vid ett tillfälle berättade på svenska och vid ett annat berättade på arabiska. Cross-linguistic LexicalTask (CLT) användes för att testa ordförrådet på båda barnens språk. Föräldrarna fick fylla i ett formulär med bakgrundsinformation om barnets språkutveckling och exponering för de båda språken. Vid jämförelse av barn med respektive utan språkstörning sågs en statistisk signifikant skillnad mellan hur barn med typisk språkutveckling introducerar karaktärer på svenska jämförtmed barn med språkstörning, men denna skillnad sågs inte vid berättande på arabiska. Däremot vid jämförelse av barnens förmåga att introducera karaktärer på arabiska respektive svenska, hos både barn med och utan språkstörning, framkom ingen skillnad mellan barnens förmåga att introducera karaktärer på arabiska respektive svenska, vilket kan tolkas som att förmågan att introducera karaktärer inte skiljer sig mellan språken. Vid introduktion av karaktärer använde både barnen med respektive utan språkstörning för det mesta substantiv (och inte endastpronomen eller ändelser) vilket visar på att de hade förståelse för att de måste introducera karaktären explicit och lexikalt för att lyssnaren ska förstå. Dock behärskade barnen ännu inte fullständigt användningen av den korrekta formen, dvs. obestämda nominalfraser, vid introduktion av karaktärer. Hur barnen valde att introducera karaktären hade även ett samband med karaktärens roll i berättelsen, animacitet, samt barnets grammatiska förmåga och ordförråd i språket som de berättade på.