Staden som ett gummiband : En studie om hur olika aktörer inom planering arbetar för att motverka boendesegregation

Sammanfattning: Segregation är ett stort problem i samhället, det har det varit under lång tid. Flera försök har gjorts inom planeringen för att motverka detta, trots det så lever segregationen vidare. Vi vill därför fokusera på vilka åtgärder olika aktörer som jobbar med samhällsplanering på ett eller annat sätt kan använda sig utav för att motverka segregation och om dem är tillräckliga, eller finns det andra åtgärder som bör diskuteras? Vi har valt ut fyra olika teorikällor som diskuterar ämnet boendesegregation från olika synvinklar. Arbetets omfång är relativt begränsat och därför har vi valt att fokusera enbart på en kommun och hur personer med olika yrkeskategorier inom planeringsfrågor arbetar för att motverka segregation. Här har vi använt oss utav en kvalitativ metod där vi intervjuat fem olika aktörer. Genom teorin och intervjuer har vi fått fram olika typer av åtgärder såsom blandad bebyggelse, områdesbaserade satsningar, rörelsemönster etc. Genom denna studie fick vi dock fram att dessa åtgärder hade en viss effekt men inget som faktiskt motverkar segregationen utan det behövs en större instans exempelvis politiken. Vi gjorde även en intressant iakttagelse om de olika aktörernas syn på segregation där de skilde sig emellan. En del såg segregation endast i miljonprogramsområden medans andra såg det mer som en helhet i staden. Vi menar att en stad hänger ihop, ett miljonprogramsområde är lika segregerat som ett nybyggt villakvarter. Här skulle vi gärna se att man jobbar med hela staden, att den ska fungera som ett gummiband.