CSDDD, tvingande reglering och 36 § AvtL: En kritisk analys av EU:s Corporate Sustainability Due Diligence Direktiv (CSDDD)

Sammanfattning: Denna uppsats ämnar till att kartlägga företags rättsliga ansvar enligt Art 7.2.b, 7.4 och 22.2 i Corporate Sustainability Due Diligence Direktive (CSDDD). Det understryks hur ineffetkivt contractual cascading kan vara för att förebygga brott mot mänskliga rättigheter i ett företags värdekedja. Genom att tillämpa en rättsdogmatisk metod har slutsatsen dragits att det finns tillräckliga skäl enligt CSDDD:s förarbeten för att införa strängare regler för de åtgärder som företag bör vidta för att förebygga överträdelser av mänskliga rättigheter. Europaparlamentets utskott för rättsliga frågor föreslår ändringsförslag till direktivförslaget baserat på det amerikanska advokatförbundets (ABA) modellklausuler om delat ansvar och rekommendationer från Responsible Contracting Project. Skälet till ändringsförslaget är empiriska studier som visar att företag inte kan efterleva sitt ansvar för mänskliga rättigheter genom contractual cascading såsom framgår av Art 7 i CSDDD. Om ändringsförslaget godkänns skulle svenska företag behöva anpassa sina inköpspraktiker och ta ansvar för de negativa effekterna av deras verksamhet och leverantörskedjor. I diskussionen om hur efterlevnad av CSDDD kan säkerställas undersöks möjliga lösningar. En av dessa lösningar är att införa tvingande lagar eller bestämmelser för att se till att företagen delar ansvar. Detta blir fallet om ändringsförslaget godtas. Om direktivförslaget godkänns som det är kommer företag kunna fortsätta använda sig av contractual cascading. Tvingande lagstiftning kan även då säkerställa skydd för en underlägsen part och efterlevnad av HRDD processen. Dessutom kan domstolens öppna kontroll användas för att jämka eller sätta oskäliga avtalsvillkor åt sidan.