Sambandet mellan rastande sjöfåglar och undervattensvegetation i Hornborgasjön

Sammanfattning: Hornborgasjön är en grund och näringsrik slättsjö och är en av Sveriges viktigaste rastlokaler för sjöfåglar. Varje vår och höst samlas stora mängder av bl.a. rastande änder och svanar. Kransalger (Chara spp) är den dominerande undervattensväxten i sjön men där finns också axslinga (Myriophyllum spicatum) och olika typer av nate (Potamogeton spp) som vanligt förekommande. Syftet med den här studien var att ta reda på om det finns något samband mellan rastande sjöfåglar och den undervattensvegetation som finns i Hornborgasjön. Resultaten är framtagna utifrån data från simfågelräkningen och inventeringarna av undervattensvegetationsom utfördes mellan åren 1993–2015. Även sjöfåglarnas samband med abiotiska faktorer som vattenstånd och nederbörd var av intresse att undersöka. Tidigare studier har visat att vattenståndet spelar roll för sjöfåglars tillgänglighet på föda i sjöar och våtmarker. Högre vattennivåer under långa perioder gör att födan troligtvis inte blir lika lättillgängligt för vissa fågelarter men gynnar andra. I längden kanske detta också påverkar mängden och utbredningen av undervattensväxter. Eftersom vattenståndet verkar spela roll för tillgängligheten på föda för en del fågelarter så var det intressant att undersöka om även nederbördsmängden under perioder har en påverkan på mängden tillgänglig föda. Åtta arter av sjöfåglar som i viss utsträckning betar undervattensvegetation samt sex vegetationstyper ingick i studien. Resultaten pekar på att det finns ett signifikant samband mellan antalet rastande sjöfåglar och undervattensvegetation framförallt med kransalger och nate. Knölsvan (Cygnus olor), vigg (Aythya fuligula), brunand (Aythya ferina), snatterand (Anas strepera), och sothöna (Fulica atra) var de arter som påvisade starkast samband med den totala andelen undervattensvegetation. Inget signifikant samband mellan sjöfåglar och vattenstånd eller nederbörd kunde konstateras.