Objektivitet, självständighet och Quickhet - En uppsats om förtroendet för åklagarrollen och åklagarprofessionen

Sammanfattning: I min uppsats har jag studerat hur förtroendet för åklagaren har påverkat åklagarrollen och åklagarprofessionen. Jag har i uppsatsen utgått ifrån ett utvecklingsperspektiv där jag dels har tittat på rättsutvecklingen i form av hur åklagaren har fått allt större befogenheter och behörighet och dels har tittat på hur åklagarprofessionen påverkats i form av legitimitet, auktoritet och autonomi. Vid min granskning har jag undersökt hur åklagaren har fått allt större befogenheter och behörighet att göra undantag från den absoluta åtalsplikten i form av åtalsunderlåtelse, förundersökningsbegränsning och strafföreläggande. Denna utveckling har varit möjlig på grund av ett allt större förtroende för åklagarna och deras kompetens. Ökade befogenheter och behörighet har i sin tur lett till en större legitimitet och auktoritet för åklagarprofessionen men även en ökad autonomi då åklagaren blivit mer självständig. I kontrast med detta har jag samtidigt, i den senare delen av min granskning, identifierat en annan slags utveckling som kan peka på ett minskat förtroende för åklagarna. Just nu pågår det ett arbete inom Åklagarmyndigheten som på olika sätt vill tydliggöra och försäkra sig om att åklagaren iakttar sin ålagda objektivitetsplikt. I uppsatsen diskuterar jag att detta förändringsarbete kan ha sin bakgrund i processerna mot Sture Bergwall. Följderna av det minskade förtroendet kan bli en minskad självständighet för åklagarna och sett utifrån åklagarprofessionen en minskad legitimitet, auktoritet och autonomi.