Utvecklingen av ordföljdsmönster hos barn med språkstörning

Sammanfattning: Syfte: Syftet var att undersöka huruvida svensktalande barn med språkstörning (developmental language disorder, DLD) uppvisar en preferens för rak SV-ordföljd, undersöka hur distributionen av rak och omvänd XVS-ordföljd förändras över tid, och jämföra antalet förekomster av den ogrammatiska XSV-strukturen hos barnen med språkstörning jämfört med barn med typisk språkutveckling. Metod: Ortografiska transkriptioner av spontantal mellan barn med språkstörning (n = 7, 3;11-10;6 år;månader), åldersmatchade (n = 7 vid varje tillfälle) och språknivåmatchade samtalspartners (n = 7 vid varje tillfälle) från tre bedömningstillfällen kodades efter ordföljdstyp. Proportionen yttranden med XVS- och SV-struktur, förändringen över tid, och antalet förekomster av den ogrammatiska XSV-strukturen jämfördes mellan grupperna. Resultat: Inga signifikanta skillnader i distributionen mellan SV- och XVS-ordföljd fanns mellan grupperna vid något av tillfällena. Skillnaderna mellan grupperna verkar minska över tid. Antalet XSV-strukturer var lågt för alla grupper vid alla tillfällen. Slutsatser: Barnen med DLD i föreliggande studie förefaller vara lika flexibla i sitt ordföljdsmönster, dvs. andel SV- och XVS-yttranden, som sina åldersmatchade och språknivåmatchade samtalspartners. Alla tre grupperna producerar få XSV-strukturer. Aktiviteten och samtalspartner kan eventuellt påverka ordföljdsmönstret, vilket behöver undersökas närmare i framtida studier.