Evaluation of liver and fur copper concentrations in dairy cows : in relation to dietary intake of copper and molybdenum

Sammanfattning: Koppar (Cu) har en avgörande roll i flera viktiga metaboliska funktioner och är en essentiell mineral för idisslare. Kopparbrist kan resultera i ett flertal problem som påverkar djurets hälsa och produktion, men även överutfodring av Cu kan resultera i allvarliga kliniska symptom på grund av ackumulering av Cu i levern. Utöver detta är kopparmetabolismen hos idisslare mer komplex än hos enkelmagade djur. I våmmen sker interaktioner som minskar tillgängligheten av Cu. Den huvudsakliga antagonisten är mineralen molybden (Mo) som tillsammans med svavel (S) binder till Cu och skapar olösliga komplex. Det finns ett starkt samband mellan Mo i jorden och Mo i växter. I områden med höga halter av Mo i jorden resulterar detta även i foder med höga koncentrationer av Mo. Detta kompenseras ofta med extra utfodring av Cu, vilket gör det viktigt med övervakning av kopparstatus i besättningarna. Den huvudsakliga metoden för att övervaka kopparstatus hos besättningar idag är genom leverprover, antingen biopsier eller prover tagna i samband med slakt. Syftet med den här masteruppsatsen var att utvärdera kopparstatus i relation till intag av Cu och Mo i foder hos mjölkkobesättningar runt Falköping i Sverige där områden med höga koncentrationer av Mo i jorden finns. Det var även meningen att utvärdera om prover på päls är en lämplig metod för att övervaka kopparstatus, då provtagning av lever är komplext och kan vara ekonomiskt kostsamt. Tio mjölkgårdar valdes ut baserat på koncentration av Mo i deras egenodlade grovfoder. Fem gårdar med molybdenkoncentration ≤ 1.2 mg/kg TS (LOW) och fem gårdar med molybdenkoncentration ≥ 5 mg/kg TS (HIGH). På varje gård togs pälsprover från fem slumpmässigt utvalda lakterande kor och leverprover togs från de upp till sex första korna som skickades till slakt efter gårdsbesöket. Alla prover skickades till ett laboratorium för analys av kopparkoncentration. Utöver det så mättes bröstomfånget på alla djur som provtogs för päls och en uppskattning av dagligt intag av alla foderkomponenter samt foderanalyser gjordes för att kunna göra en så kallad endagars utfodringskontroll, en kontroll som utvärderar mjölkkornas näringstillförsel. Resultaten analyserades sedan statistisk för korrelationer mellan relevanta variabler och variationer inom och mellan besättningar. Resultaten visade att en majoritet av leverproverna hade kopparkoncentrationer under toxiska nivåer och ingen visade nivåer som skulle indikera kopparbrist. Det tyder på att tillskottsutfodringen av Cu var tillräcklig. Förhållandet mellan Cu och Mo (Cu:Mo) varierade dock kraftigt mellan 1.4- 31.8:1 och Mo hade en tydligt minskande effekt på kopparkoncentrationen i både lever och päls. Intag av Cu i foder visade ingen effekt på kopparkoncentrationen i levern och på kopparkoncentrationen i päls hade intag av Cu i fodret en negativ effekt. Leverproverna visade stor variation i kopparinnehåll inom besättning medan det var en liten variation inom besättning för kopparinnehållet i päls. Det tyder på att om fortsatta studier kan bekräfta att kopparkoncentrationen i päls har ett samband med kopparstatus, kan prover från ett fåtal individer representera en hel besättning