FÖRHANDSBEDÖMNING SOM PRAKTIK - Socialsekreterares upplevelser av att tillvarata barns röst och rättigheter vid misstänkt oro för att barn far illa

Sammanfattning: Studiens övergripande syfte var att förstå hur socialsekreterare beskriver att de hanterar och genomför förhandsbedömningar av barn och unga vid inkommen anmälan om oro. Studiens frågeställningar har formulerats med anledning av en förändrad svensk barnrätt och frågeställningarna syftade till att ringa in de strategier socialsekreterare använder sig av och de utmaningar de möter när barnets röst och rättigheter ska tillvaratas vid förhandsbedömningar som praktik. Genom semistrukturerade intervjuer med sex stycken socialsekreterare har deras perspektiv på deras arbete med förhandsbedömningar undersökts. Informanter från socialtjänster i fyra olika svenska kommuner har medverkat. Empirin tematiserades inledningsvis i tre delar: socialsekreterares arbete, utmaningar och strategier för att tillvarata barns röst och rätt. Empirin sorterades i underteman för att urskilja centrala resultat och analyserades med hjälp Goffmans teori (1959) om roller och Lipskys (2010) resonemang om gräsrotsbyråkratens dilemman. Resultatet visade att socialsekreterare har intention att höra barnet och arbetar för att inhämta relevant information inom ramen för förhandsbedömning. De kan besluta att inleda barnavårdsutredning för att kunna genomföra barnsamtal. Socialsekreterarna upplever utmaningar vid förhandsbedömningar i form av bristfällig information i orosanmälan, svårigheten att få kontakt med vårdnadshavare, barn som kommunicerar fåordigt samt hur anmälningsskyldigheten praktiseras. Socialsekreterare använder strategier för att säkerställa barns rätt att komma till tals genom att samverka med och förhålla sig till andra professioner och genomföra samtal på barns villkor.