Analys av olika metoder för att uppskatta olika livsmedels effekt på kvävecykeln

Sammanfattning: Intensifiering av jordbruket globalt har lett till förhöjda halter reaktivt kväve (Nr) i omlopp på jorden. Användningen av stora mängder av framförallt handelsgödselkväve har rubbat balansen mellan reaktivt kväve och icke reaktivt kväve i kvävecykeln, vilket orsakar stora problem i form av övergödning. För att motverka denna negativa miljöpåverkan är det viktigt att uppmärksamma både makthavare och konsumenter på problemen och redovisa vilken påverkan som sker vid produktion av olika livsmedel. Detta så att konsumenter har möjlighet göra hållbara val vid köp av livsmedel och så att ett hållbart jordbruk kan utvecklas. För att beräkna ett livsmedels påverkan på kvävecykel kan flera olika metoder användas. I denna studie analyseras indikatorerna kväveffektivitet (NUE), kvävefotavtryck samt övergödningspotential för att undersöka vilken av indikatorerna som lämpar sig bäst för konsumentvägledning. NUE definieras som Nut/Nin och beräknar hur stor andel av inflödet av N som kommer ut i slutprodukten. Kvävefotavtrycket beräknas som (Nin-Nut) per kg produkt och övergödningspotential som utsläpp av olika övergödande ämnen per kg produkt. Indikatorerna applicerades på olika svenska livsmedel samt sojabönor från Brasilien och resultatet visade på att högst övergödningspotential och kvävefotavtryck fås för kött från kyckling, gris och nötkreatur. För samma indikatorer beräknades lägst potential och fotavtryck för gurka, tomat och morot. NUE beräknades vara högst för gurka på 0,90 och lägst för hallon och jordgubbe på 0,05 samt 0,08. Vid jämförelse av indikatorerna fastställdes att kvävefotavtrycket är bäst lämpad för konsumentvägledning eftersom resultatet är lättförståeligt och det kan kopplas till specifika miljöproblem så som övergödning. Övergödningspotentialen är också en lättförståelig indikator men N som resurs analyseras inte. Indikatorn kräver också mycket data som kan vara svår att få tag på för produkter som produceras i andra länder. Resultatet av NUE är lite mer komplicerat och indikatorn kan passa bättre som ett mått på hur kväveeffektivt en gård eller land är och därav lämpar sig indikatorn bättre för bönder och makthavare än konsumenter.