SJUKSKÖTERSKORS ATTITYDER TILL PATIENTER MED DIAGNOSEN EMOTIONELLT INSTABILT PERSONLIGHETSSYNDROM

Sammanfattning: Bakgrund: Emotionellt instabilt personlighetssyndrom (EIPS) är en psykiatrisk diagnos som medför betydande svårigheter inom emotionell reglering, interpersonella relationer och impulskontroll samt medför symtom som bland annat självskadebeteende, suicidalitet, känslomässig reaktivitet, kronisk tomhet och en rädsla för att bli övergiven. Riskfaktorer för att utveckla EIPS är exponering för en invaliderande miljö och traumatiska upplevelser under barndomen. Diagnosen är förknippad med en omfattande strukturell stigmatisering inom hälso- och sjukvården, något som strider mot de etiska riktlinjer och lagstiftning som styr hälso- och sjukvården i Sverige och försvårar för sjuksköterskor att etablera en hjälpsam vårdande relation med patienter med denna diagnos. Syftet: Syftet är att belysa sjuksköterskors attityder till patienter med diagnosen EIPS. Metod: En litteraturöversikt genomfördes med grund i tio vetenskapliga artiklar för att ge en överskådlig beskrivning av problembilden. Resultat: Sjuksköterskor har övervägande negativa attityder mot patienter med diagnosen EIPS vilket kommer till uttryck genom att de beskriver patientgruppen på ett negativt sätt. Patienter med EIPS väcker starka känsloreaktioner hos sjuksköterskor och flera utgår från ett förhållningssätt att det inte lönar sig att vårda patienter med diagnosen EIPS. Slutsatser: Sjuksköterskors attityder till patienter med diagnosen EIPS är övervägande negativa vilket kan påverka sjuksköterskors beteenden och omvårdnadskvalitet på ett negativt sätt. Det finns evidens för att utbildning har effekt avseende att förbättra vårdpersonalens attityder men mer omfattande åtgärder kan krävas för att förbättra de strukturella problem som inverkar på kvaliteten av vård som erbjuds till patienter med diagnosen EIPS.