Effekten av högintensiv styrketräning som behandlingsmetod för långvarig ländryggssmärta jämfört med andra fysioterapeutiska interventioner : En systematisk litteraturöversikt

Sammanfattning: Introduktion: Ländryggssmärta är en vanligt förekommande och komplex diagnos med en uppskattad livstidsprevalens på 80 procent varav 20 procent är av långvarig karaktär. Det finns i dagsläget ett flertal olika metoder för att behandla tillståndet och fysioterapeuterna har en central roll i detta arbete. Behandlingsmetoden styrketräning har med sin muskelstärkande och stabiliserande effekt på leder och segment i kroppen visat sig vara effektivt som behandling vid flertalet muskuloskeletala besvär. Styrketräning utförd med en högre intensitet har med sin effekt på fysiologiska och psykologiska verkningsmekanismer visat tendenser på att vara ett lämpat behandlingsverktyg vid långvarig ländryggssmärta. Det finns idag forskning som visar att styrketräning har dokumenterad effekt hos individer med långvarig ländryggssmärta. Men det saknas forskning som undersöker högintensiv styrketräning ställd mot annan fysioterapeutisk intervention och dess effekt på långvarig ländryggssmärta. Syfte: Syften med denna litteraturöversikt var att granska och sammanställa den vetenskapliga litteraturen och jämföra effekten mellan högintensiv styrketräning och annan fysioterapeutisk behandling hos personer med långvarig ländryggssmärta. Metod: En informationssökning med relevanta sökord kopplade till problemformuleringen genomfördes i databaserna Pubmed, Scopus, CINAHL, Medline, Web of science och Sportdiscus där slutligen sex artiklar inkluderades. Resultat: Sex artiklar inkluderades där fynden pekar mot att högintensiv styrketräning som behandlingsmetod vid långvarig ländryggssmärta inte är överlägsen någon annan fysioterapeutisk behandling. Konklusion: Högintensiv styrketräning kan ha ett värde vid behandling av långvarig ländryggssmärta men fler studier med en homogenitet i den tillämpande intensiteten av träningsformen efterfrågas för att kunna göra en mera rättvis bedömning av behandlingsmetodens effekt.