"Man kan inte rodda i det själv..." En kvalitativ studie om samarbete och ansvar för elevers matematiklärande i årskurs F-3.

Sammanfattning: Denna uppsats handlar om hur klasslärare och specialresurser samarbetar kring elever i matematiksvårigheter inom årskurs F-3. Specialresurs används i texten som ett begrepp som inte gör skillnad på yrkesgrupperna speciallärare och specialpedagog. Forskningsläget är att det finns olika typer av matematiksvårigheter som också kan ha olika orsaker. Specifikt kan taluppfattningen överbrygga som en prediktor oavsett typ av matematiksvårighet. Det finns många material som kategoriserar och i viss mån kartlägger taluppfattningen, men denna uppsats fokuserar på FoNS (Foundational Number Sense) utvecklat av Andrews och Sayers (2014). Internationellt finns exempel på samarbete mellan klasslärare och specialresurs i två lärarskap, men i Sverige är det mer utbrett med andra typer av samarbeten. Syftet i denna uppsats är därför att undersöka hur tre klasslärare och tre specialresurser beskriver att de samarbetar för att förebygga och hantera elevers tidiga matematiksvårigheter för att möjliggöra att alla elever i årskurs F-3 når målen i matematik. Forskningsfrågorna är tre; (1) Vilka områden inom matematiken identifierar klasslärare respektive specialresurs som en indikator för matematiksvårigheter, (2) hur beskriver klasslärare respektive specialresurs att de möter elevernas matematiksvårigheter samt (3) hur beskriver klasslärare respektive specialresurs att samarbetet mellan de båda yrkesgrupperna genomförs i syfte att möta elevers matematiksvårigheter. För att besvara forskningsfrågorna och studiens syfte tar studien utgångspunkt i en något förenklad version av Abbotts (1998) professionsteoretiska ramverk och stöd av begreppen jurisdiktion och konfliktlinjer. Metoden som används i uppsatsen är semistrukturerade intervjuer. Sex intervjuer är underlaget för uppsatsens resultat, från tre skolor, med en klasslärare och en specialresurs från varje skola. Resultatet bekräftar att elevers matematiksvårigheter definieras utifrån deras taluppfattning, och identifierar både områden för konfliktlinjer mellan pedagoger och samarbetsområden där de möter elevers matematiksvårigheter. Det konstateras också att det finns en problematik i att det statligt initierade kartläggningsmaterialet för matematikundervisningen i årskurserna F-3 är standardiserat, men att materialet för uppföljning och elevarbete behöver tas fram lokalt på varje skola. Att det saknas standardiserat material kan i sin tur leda till ökat samarbete, i synnerhet då benägenheten att dela material med kollegorna över yrkesgruppsgränserna ökar. Samarbetet ser också olika ut snarare beroende på skola än beroende av yrkesgrupp.