När är data en nödvändig nyttighet? - En analys av skyldigheten att dela data i det digitala ekosystemet

Sammanfattning: Den tekniska utvecklingen har påverkat hur vi interagerar och bidragit till betydande framsteg. Samtidigt har den medfört utmaningar i form av bristande differentiering på den inre marknaden till följd av varierande datainnehav bland aktörer. Företag och organisationer strävar efter att dra nytta av data för att skaffa konkurrensfördelar och främja innovation. I detta sammanhang står EU inför utmaningen att minska beroendet av utländska teknikbolag och säkerställa en balanserad samt konkurrenskraftig digital marknad. Mot bakgrund av dessa utmaningar och behovet av att reglera datadelning har EU infört två viktiga regelverk: Europaparlamentets och rådets förordning om öppna och rättvisa marknader inom den digitala sektorn (DMA) samt Europaparlamentets och rådets förordning om harmoniserade regler för skälig åtkomst till och användning av data (dataförordningen). Syftet med dessa förordningar är att främja konkurrens och innovation genom tvingande regler för datadelning och därigenom reducera maktkoncentrationen hos stora teknikbolag. Denna uppsats fokuserar på doktrinen om nödvändiga nyttigheter enligt artikel 102 Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF) och dess tillämpning på data. Den analyserar de specifika situationer där data kan anses vara en nödvändig nyttighet och granskar vilka skyldigheter som följer av DMA och dataförordningen gällande datadelning. För att genomföra denna analys tillämpas EU-rättslig metod, där primärrätten, förordningar och EU-domstolens praxis används för att noggrant analysera och jämföra de olika regelverken. Studien identifierar att data i vissa situationer kan betraktas som en nödvändig nyttighet, men att inga generella slutsatser kan dras på grund av datas unika egenskaper. Sammanfattningsvis utmanar DMA och dataförordningen den nuvarande maktkoncentrationen hos stora teknikbolag på den digitala marknaden. Regelverken är dock kontroversiella och väcker debatt om konflikten mellan överreglering och innovation varav bedömningen görs att balans krävs för att säkerställa att företag inte förlorar incitament att investera i innovation.