Att hela en segregerad stadsdel : ett gestaltningsförslag för Lindängen

Sammanfattning: Under 1960-talet arbetade Sveriges riksdag fram ett bostadspolitiskt mål, vilket syftade till att bygga en miljon bostäder under en tioårsperiod för att möta behovet av bättre och fler bostäder. Det så kallade miljonprogrammet kom att präglas av rationellt och industriellt byggande på mark utanför stadskärnan med modernismens funktionsuppdelade planeringsideal. Detta resulterade i storskaliga monotona bostadsområden, isolerade från omkringliggande stadsdelar med bristande områdeskvaliteter vilket har kommit att ifrågasättas och kritiseras utifrån ett perspektiv av social hållbarhet och segregation. Föreliggande kandidatarbete syftar till att undersöka hur strategier för stadsläkning kan utformas för att förbättra kopplingar mellan stadsdelar och skapa en mer integrerad stad. Vidare syftar arbetet till att testa dessa strategier genom att tillämpa dem i stadsdelen Lindängen, Malmö. De metoder som implementerats utgör en metodkombination för en bredare förståelse. Genom kvalitativ innehållsanalys har en förståelse för social hållbarhet, segregation och stadsläkning erhållits, medan observationsmetoden bidragit till en djupare förståelse för stadsdelen.  Utifrån kunskapsöversikten och genomförd områdesanalys har flertalet mål och strategier applicerats i ett gestaltningsförslag. Planförslaget innehåller riktlinjer för stadsläkning för ett mer socialt hållbart och integrerat Lindängen. Genom stråkutveckling, för bättre sammankoppling med intilliggande stadsdelar och förtätning med aktiva bottenplan uppnås en mer funktionsblandad och tillgänglig stadsdel vilket främjar mångfald och vitalitet i arbetet mot ett social hållbart och integrerat miljonprogramsområde. Således är slutsatsen att social hållbarhet och integration kan främjas genom en identifiering och tillämpning av riktlinjer.