Obefogade hävningar - Rättsföljder och strategier vid kommersiella köp

Sammanfattning: Trots att utgångspunkten är att avtal ska hållas, finns det vissa utrymmen för köpare att häva ett köpeavtal. Om ett fel i en vara eller ett dröjsmål anses utgöra ett väsentligt avtalsbrott, och säljaren borde ha insett det, har köparen hävningsrätt. Om de nämnda grunderna för hävning däremot inte är uppfyllda, är hävningen obefogad. Vad har säljaren då för möjligheter att bemöta en obefogad hävning? Denna uppsats diskuterar vad som utgör en obefogad hävning och vilka möjliga rättsverkningar som följer efter en sådan hävning. För att beskriva vad en obefogad hävning är ställs först frågan: Vad innebär väsentlighetsrekvisitet och synbarhetsrekvisitet enligt KöpL och CISG? Det finns flera faktorer som kan beaktas i väsentlighetsbedömningen. Särskilt kö-parens syfte med varan och tidsfaktorn kan ha avgörande betydelse. En objektiv bedömningen ska göras utifrån köparens perspektiv, men svaret på frågan skiljer sig åt från fall till fall. Det går därför inte att på ett konkret sätt besvara hur vare sig väsentlighetsrekvisitet eller synbarhetsrekvisitet ska tolkas. Därefter undersöks under vilka förutsättningar en säljare som mottagit en obefogad hävningsförklaring kan välja att kräva att motparten fullgör köpet, kan välja att häva avtalet och kan kräva skadestånd. Dessa frågor har mer konkreta svar. Säljare har stora möjligheter att kräva att köparen fullgör sina förpliktelser. Rätten är dock inte undantagslös, särskilt inte vad gäller den mån köparen ska medverka till köpet. Vidare kan säljaren häva avtalet till följd av den obefogade hävningen genom att stödja sig på regler om anteciperade avtalsbrott, eller med stöd av allmänna principer. Det är dock mest strategiskt för säljare att stödja såväl en hävning som ett skadeståndsanspråk på reglerna om anteciperade betalningsdröjsmål. Frågorna besvaras genom att undersöka rättsläget enligt KöpL, CISG och UNIDROIT-principerna, men med ett starkt fokus på KöpL. UNIDROIT-principerna används främst som jämförelseobjekt för att diskutera om rekvisiten i KöpL bör förtydligas för att klargöra när ett avtalsbrott är väsentligt. Slutsatsen blir dock att det är mer lämpligt att överlåta tolkningen av väsentlighetsrekvisitet till praxis.