För- och nackdelar med olika normalårskorrigeringsmetoder : vid uppföljning av energianvändningen i befintliga byggnader

Sammanfattning: Ett av de mål som sattes upp i och med Europeiska Unionens 20-20-20-paket rör effektivisering i samhället. Då bostadssektorn står för en stor del av Sveriges energianvändning kan stora förbättringar göras där. För att kunna se om genomförda åtgärder ger det önskade resultatet måste någon form av uppföljning ske. Oavsett vilken metod som väljs för uppföljning är det av stor vikt hur baslinjen, dvs. energianvändningen innan åtgärderna genomförs, bestäms. Klimatet varierar från år till år och har en stor inverkan på energianvändningen, därför krävs det att det finns ett bra sätt för normalårskorrigering av energianvändningen för att kunna jämföra om några förändringar skett.   I arbetet har normalårskorrigeringsmetoderna Graddagar, Energisignatur och Energi-Index jämförts. Metoden som används på företaget, YIT, för uppföljning av energianvändningen har undersökts och en modifiering utfördes där balanstemperaturerna som bestämmer antalet graddagar beräknades utifrån de specifika byggnaderna.   I detta arbete har sex fastigheter belägna i Strängnäs och Ludvika undersökts. Det visade sig att alla normalårskorrigeringsmetoderna var i allt väsentligt likvärdiga. Följande slutsatser kunde ändå dras:   De minsta årsavvikelserna mot basåret uppstod vid beräkningar med Graddagar då energianvändningen korrigerats årsvis.   Energisignaturen korrigerad för ett helt år är inte lämplig att använda då denna ger större avvikelser än övriga metoder.   Resultatet som erhölls vid beräkningar med Energi-Index liknar resultatet med Graddagsmetod. Dock påvisades en skillnad mellan metoderna: då energianvändningen korrigerades månadsvis eller årsvis med Energi-Index blev avvikelserna inte lika stora.   YIT:s metod som består av en regressionsanalys med graddagar baserad på 24 månader är en passande metod för uppföljning i energitjänsteprojekt.   Att anpassa graddagarna specifikt efter byggnaden gav inte några märkbara resultat på avvikelserna vilket indikerar att de balanstemperaturer SMHI använder sig av är passande då byggnaden som undersöks är äldre.   Uppdelningen av andelen värme som går till varmvattnet var betydande för resultatet. Pålitligare information om uppdelning gav mindre avvikelser.   Fullständig statistik var av stor vikt vid korrigeringarna, speciellt känslig för bristande statistiskt underlag var Energisignaturen. Ingen metod kan anses mer passande för normalårskorrigering än någon annan och oavsett metod spelar klimatet den största rollen för hur resultatet av beräkningarna blir. Att införa en standard med riktlinjer för hur normalårskorrigering ska ske är bra för både företag och kunder som arbetar med energieffektiviseringar för att öka förståelsen för svårigheterna som uppstår vid uppföljning av energianvändning. För att branschen ska kunna genomföra de effektiviseringar som krävs för att upprusta vårt befintliga fastighetsbestånd krävs ökad kunskap och tydlig transparens vid användandet av metoderna.