Självförklarande gator : en relation mellan utformning och hastighet

Sammanfattning: En aktuell utmaning för dagens landskapsarkitekter är arbetet med att skapa attraktiva städer. En socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbar stad kan anses vara attraktiv. Stadens gator, parker och torg ska vara gemensamma och tillgängliga för alla. En förutsättning för tillgängligheten är att stadens trafiksystem är väl fungerande. Bilen etablerades snabbt i det svenska samhället och förändrade både vår fysiska omgivning och vårt sätt att leva. Motorfordonstrafikens hastighet utgör idag ett problem exempelvis när olika trafikslag ska samsas om utrymmet. Eftersom höga hastigheter resulterar i både fler och allvarligare olyckor vill man idag underlätta för trafikanterna genom att bland annat skapa självförklarande och förlåtande trafikmiljöer. Den självförklarande gatan ska genom sin utformning bidra till en attraktiv stadsmiljö och samtidigt förmedla till biltrafikanterna vilken hastighet de ska välja. En fungerande självförklarande gata måste överensstämma med väganvändarens förväntningar på den och en bra utformad självförklarande miljö behöver inga trafikskyltar för att förklara dess regler. Syftet med arbetet är att studera sambandet mellan gatans utformning och trafikanternas hastighet. Arbetet ger en inblick i aktuell trafikforskning och nutida trender i trafikplanering. Gaturummets funktion som stadsbyggnadselement och dess utrustning förklaras och olika stadsbyggnadskvaliteter presenteras i arbetet. Lämpliga hastighetsgränser i en attraktiv stad kopplas till stadens olika stadsbyggnadskvaliteter och tillämplig fysisk styrning av hastigheten exemplifieras. Trafiklugnande åtgärder används ofta på självförklarande gator för att förmå trafikanterna att hålla rätt hastighet. Självförklarande miljöer som exempelvis shared space presenteras och utvärderas. Ett par referensplatser, som representerar olika typer av självförklarande miljöer, har valts ut och studerats mer ingående. Dessa är Skvallertorget i Norrköping, Dragarbrunnsgatan i Uppsala och Lorensbergsgatan i Malmö. Resultatet av studien visar att ingen av dessa platser är en renodlad självförklarande gata, men de innehåller alla olika typer av viktiga element som ingår i konceptet självförklarande gata.