Allmogeåker i teori och praktik - anläggning av en allmogeåker i nordvästra Kristianstad samt utvärdering av kornet Ymer, Gotlandsråg och hotade åkerogräs

Sammanfattning: Människan har brukat jorden sen många tusen år tillbaka. Förmågan att förändra odlingslandskapet och påverka dess utseende och innehåll har dock varit störst efter andra världskriget. Många av jordbrukslandskapets arter är synantroper dvs. att de direkt eller indirekt är beroende av människan för sin existens. Dessa arter har varit människans följeslagare i tusentals år. Åkerogräsen har kunnat öka och finna goda tillväxtchanser i dåtidens odlingslandskap men efter andra världskriget ökade mekaniseringen och användandet av herbicider och konstgödning i det traditionella jordbruket, vilket snabbt förändrade förutsättningarna för åkerogräsen. Åkerogräsen är idag i stor utsträckning hotade på grund av dagens rationella jordbruk. Olika arter är hotade på grund av olika faktorer vilket kunnat härledas i forskning kring de hotade åkerogräsen. Medvetenheten om det ökade hotet mot den biologiska mångfalden har ökat och intresset för vårt biologiska arv bland allmänheten blir allt större. Dessutom har politiska beslut påverkat i rätt riktning och slagit vakt om den biologiska mångfalden. Idag har olika bevarandeformer för åkerogräsen skapats bl.a. Projekt Allmogeåker. Det är ett projekt som syftar till att bevara och förbättra ogräsarternas förutsättningar. Andra alternativ för bevarande är blomsteråkrar, rätt skötsel av värdefulla vägkanter och viltåkrar. I det moderna jordbruket kan åkerogräsen bevaras med hjälp av jordbrukspolitiken i form av miljöstöd och specialstöd. Problematiken kring åkerogräsens situation är idag aktualiserat i och med att ett nytt Åtgärdsprogram för bevarande av Rödlistade Åkerogräs håller på att utarbetas. Vårt syfte med rapporten är att praktiskt tillämpa de rekommendationer2 som Roger Svensson, Marita Wigren-Svensson och Torleif Ingelög har satt upp i boken ”Hotade åkerogräs, biologi och bevarande i Allmogeåkrar” och sedan utvärdera denna allmogeåker med två olika spannmålsgrödor och olika rödlistade åkerogräs. Utifrån detta har vi arbetat med följande frågeställningar: • Hur ser situationen ut för de hotade åkerogräsen? • Vad är anledningarna till dessa förhållanden? • Vad är orsaken till skillnaderna i grobarhet hos de olika åkerogräsen? • Vad beror skillnaderna i grobarhet på vad gäller korn kontra råg • Är allmogeåkrar en framtida bevarandeform för de hotade åkerogräsen? • Finns det andra alternativ för att bevara åkerogräsen? Uppsatsen bygger på dokumentation av vår anlagda allmogeåker i Övarp, i nordvästra Skåne. Dokumentationen har pågått från april 2004 till maj 2005. Vi har studerat olika faktorer som kan ha påverkat resultaten och diskussionen bygger på våra resultat och erfarenheter utifrån dessa. Några faktorer är väder, viltskador, markförhållande, olika egenskaper hos grödorna och åkerogräsen. Vår sammanställning har gett resultat som kan tolkas utifrån specifika faktorer snarare än allmängiltiga teorier. Resultatens svårighet är dess jämförbarhet. Problemet är dels att det saknas liknade studier och dels att varje allmogeåker är unik genom sina olika förutsättningar och egenskaper. Därför vore vidare studier på allmogeåkern i Övarp en önskvärd uppföljning för att producera ett jämförbart material. Resultaten visar på hur de specifika arternas unika egenskaper slår igenom trots en anpassad miljö som gynnar tillväxten av åkerogräs. Vår resultatdiskussion kan därmed ses som en vägledning i att anlägga allmogeåkrar eller liknande miljöer.