Rättssäkerhet och psykiatrisk tvångsvård

Sammanfattning: Sedan mentalsjukhusen avskaffades har olika åtgärder vidtagits för att stärka patientens rättssäkerhet. Den speciella instansordning med utskrivningsnämnder som första instans och psykiatrinämnden som andra instans övergavs. Domstolsprövningen utförs nu av de ordinarie förvaltningsdomstolarna som inhämtar medicinsk expertis från chefsöverläkaren och en annan läkare utifrån. Vidare, har LSPV ersatts av LPT som stärkt patientens rättssäkerhet, främst genom att reglera olika tvångsåtgärder under vårdtiden och förse dessa åtgärder med överprövningsmöjligheter. Vårdens innehåll har dock lämnats utanför lagstiftningen vilket lett till att tvångsmedicinering i princip är oreglerat. Vad rättssäkerhet innebär är beroende av i vilket rättsområde begreppet uppkommer. Generellt, beskrivs rättssäkerhet som ett skydd mot godtycklig maktutövning för att rättsstaten följer regler som är förutsebara. Reglernas förutsebarhet måste dock vägas samman med att vara etisk godtagbara. Rättssäkerhet kommer till uttryck genom legalitetsprincipen och andra regler i RF om t.ex. domstolarnas oberoende och självständighet eller rätten till domstolsprövning. I psykiatrirättsliga sammanhang betonas även rätten att överklaga och att bistås av juridisk expertis vid en rättegång som ska ske utan onödigt dröjsmål. Förutsättningarna för psykiatrisk tvångsvård utgår främst från patientens vårdbehov och har kritiserats för att vara motsägelsefulla, vaga och otydliga. Bortsett från den inskränkning som ett frihetsberövande i sig innebär får en patient intagen för psykiatrisk tvångsvård finna sig i många inskränkningar mot sin person och integritet. Även dessa inskränkningar motiveras med patientens vårdbehov, men också av personalens och andras säkerhet. Vilka beslut som kan överklagas framgår explicit av LPT, inga andra beslut kan överklagas. I vissa fall kan dock överklaganden avskrivas som onyttigt besvär utan någon närmare förklaring av Kammarrätten trots att beslutet återfinns i LPT.