”Det som har skett kan jag inte glömma” – Arpilleras i exil av Cecilia Valdés och Salvador Allende-kommitténs ateljé

Sammanfattning: Studien undersöker relationen mellan skapandet av arpilleras och erfarenheten av exil utifrån konstnären Cecilia Valdés och den politiska och konstnärliga organisationen Salvador Allende-kommitténs ateljé. I relation till exil behandlar frågeställningarna följande ämnen: motivval, skapandets syfte för individen i exil och exilens påverkan på den skapande erfarenheten. I uppsatsens inledning presenteras undersökningens syfte och frågeställningar, centrala teoretiska perspektiv och metod. Sedan introduceras material och tidigare forskning, följt av en beskrivning av uppsatsens disposition. Uppsatsens undersökande del består av två kapitel vilka behandlar centrala motiv och känslotillstånd i ateljéns verksamhet. Undersökningen avrundas med en avslutande diskussion samt förslag på framtida forskning. Utifrån Sara Ahmeds affektteori, Edward W. Saids begrepp kontrapunktiskt perspektiv, Wendy Browns teori om samtida politiserade identiteter och sårade anknytningar och semiotisk bildanalys, har följande slutsatser nåtts: Den traditionella symboliken inom arpilleras skiftade i innebörd genom erfarenheten av exil. Ateljéns kollektiva verksamhet omvandlade exilen till en emanciperande erfarenhet snarare än att grunda den i förbittring. Slutligen skiljer sig anledningarna till ateljéns grundande från motiven bakom liknande verksamheter i Chile under militärdiktaturen.