Kvalificerade säkerhetsärenden. Om partsinsyn, sekretess & särskilda ombud. Artikel 1 tilläggsprotokoll 7

Sammanfattning: Med terrorlagstiftningen menar man typiskt sett den samlade lagstiftningen mot terrorrelaterad brottslighet i sin helhet. Till den del man talar om de regler som straffbelägger terroristaktioner i sig finns de närmare bestämmelserna härom i terroristbrottslagen (2022:666). Kvalificerade säkerhetsärenden har ett mera begränsat ändamål. För att Sverige så långt som möjligt ska kunna skydda sig mot terroristaktioner måste lagstiftningen bland annat vara anpassad för att kunna hindra utländska medborgare som äventyrar rikets säkerhet från att uppehålla sig i Sverige. För Säkerhetspolisens arbete med att förebygga brott mot rikets säkerhet spelar därför lag (2022:700) om särskild kontroll av vissa utlänningar (LSU) en betydelsefull roll. Om Säkerhetspolisen kan anta att en utländsk medborgare kommer att begå eller medverka till ett terrorbrott eller på annat sätt äventyra rikets säkerhet kan Säkerhetspolisen ansöka om att få personen utvisad. Säkerhetspolisens arbete är då till stora delar sekretessbelagt av förklarliga skäl. Möjligheten för Säkerhetspolisen att undanhålla information om sin verksamhet är många gånger nödvändig för att Säkerhetspolisen på ett ändamålsenligt sätt ska kunna förverkliga sitt uppdrag. Det utrikes- och säkerhetsintresse som betingar ärenden av ifrågavarande slag innebär i sin tur att kvalificerade säkerhetsärenden gör flera avsteg från vad som typiskt sett kännetecknar förvaltningsprocessen. Utlänningen kan till exempel bli satt under uppsikt eller i förvar, föreläggas med anmälningsplikt och-/eller bli föremål för tvångsmedelsåtgärder som annars är reserverade för det straffprocessuella området. Mer intressant för den här uppsatsen är hur säkerhetsintresset påverkar utlänningens möjligheter att på ett konstruktivt sätt tillvarata sina intressen under själva handläggningen. Säkerhetspolisens utredning i kvalificerade säkerhetsärenden bygger ofta på uppgifter som kan avslöja känsliga detaljer om svensk underrättelsetjänst, inhämtningsförmåga och formerna för det internationella samarbetet mot terrorism. Sådana uppgifter får inte under några omständigheter hamna i orätta händer. Det innebär att Säkerhetspolisens utredning i avgörande delar inte bara beläggs med sekretess så till vida att den förvägras allmänheten utan också utlänningen själv. Säkerhetspolisen har i flera uppmärksammade fall framgångsrikt drivit utvisningsärenden utan att närmare behöva redogöra för omständigheterna som underbygger deras misstanke. Uppsatsen kommer att undersöka om det förfarande som föregår ett beslut om utvisning med stöd i LSU begränsar utlänningens rätt till partsinsyn på ett sätt som är förenligt med Sveriges konventionsåtaganden i utvisningsärenden. Beroende på slutsatsen i den första delen kommer uppsatsen sedan att undersöka om Sverige kan leva upp till sina konventionsåtaganden med hjälp av ett särskilt ombud i kvalificerade säkerhetsärenden. För det ändamålet har jag valt att – som jämförelseobjekt – fästa särskild vikt vid det s.k. integritetsskyddsombudet som har till uppgift att bevaka det enskilda integritets- och rättssäkerhetsintresset när Försvarsunderrättelsedomstolen sammanträder för beslut i mål om tillstånd till signalspaning.