”Inte ens en knäckemacka får vara en trekant längre utan det är en jäkla triangel” : en vetenskaplig essä kring matematik och kollegialt oförstående i förskolan

Sammanfattning: I min essä skriver jag om ett flertal spontana matematiktillfällen i förskolan. Jag vill att barnen ska få med sig så många positiva upplevelser som möjligt inom matematiken från sin förskoletid. Förskolans läroplan är tydlig med att matematik är viktigt på förskolan. Varför anser man att den är det? Det finns fyra strävansmål i matematik. Vad behöver jag som pedagog klara av för att uppfylla dessa mål? Jag vill även undersöka pedagogernas syn på matematik. Vad säger forskningen om pedagogens roll kring matematik?Matematiken jag beskriver i essän är lustbetonad och vardaglig, trots det möts jag emellanåt av kollegialt oförstående. Jag har under mina år inom förskolan mött många förskollärare och barnskötare som ansett att matematik hör hemma i skolans värld. De har även uttryckt personliga negativa känslor inför matematik. Hur påverkar det dem i arbetet med barnen?I min reflektion belyser jag förskolans uppdrag och pedagogens viktiga roll för barns lärande. Syftet med essän är att problematisera konflikter inom arbetsgruppen när det finns olika åsikter, vilka dessutom leder till att barnen far illa. Jag vill på detta sätt försöka hitta ett sätt att komma tillrätta med dessa konflikter. Hur kan jag få mina kollegor att dela mitt positiva matematiktänkande